Slutet på år 2010

Försökte leta i bloggen efter förra årets nyårslöften för att se hur det har gått med dem det här året men jag hittade inga trots att jag har för mig att jag skrev ner några. Hur det än är så har jag med största sannolikhet inte kunnat ta vara på eller fokusera på att uppfylla några löften.

2010 var inte ett bra år för mig, det var inte snällt alls. Visst jag jobbade hårt, skapade mig ett status, tjänade pengar och kämpade men det var inte ett lyckligt år fyllt av en massa planer och möjligheter som jag hade hoppats.

Detta året kommer jag att vara mer realistisk i mina drömmar och önsketänkande men framför allt inte förlora hoppet - hoppet är det sista som överger mig.

Temat för i år kommer att bestå av Envishet i att få saker och ting som jag vill ha det, Styrka i att ta mig igenom de svåra tiderna, Tro på att allt jag gör leder dit där jag vill vara. Grunden för allt detta kommer att vara mig själv och ingen annan, vilket är det första "löftet" jag ska försöka hålla till mig själv;

- Stärka självförtroendet för att bli en stolt själ och därmed en vacker människa

- Lägga byggstenar för en framgångsrik framtid där jag sysslar med det jag älskar

- Säkra den trygga och fridfulla platsen i livet som ska vara en självklarhet

- Försöka skapa den omgivningen jag strävar efter i en glädjefull och stor sällskapskrets

Klarar jag av detta? Det får 2011 utvisa.

lillgammal

Att gå ut i Göteborg är dödsdömt nu för tiden. Allas inställning och attityd är verkligen botten - det är var man för sig och ingen verkar mogen nog att bryr sig om att hålla ihop gänget utan så länge som varje enskild individ kommer in på krogen och garanterar sig en lyckad kväll så spelar inte andra någon roll. Gött med sådant folk som när det väl kommer till kritan alltid bangar ur eller dissar en totalt!

Men mäkta frustrerande att inte komma in på en klubb för att de för dagen har beslutat sig att höja åldersgränsen men två år och sedan håller vakten stenhårt på det och dissar halva kön hela tiden, inklusive tjejer som i vanliga fall inte har några problem som helst att komma in! Har man då två månader kvar tills man fyller 22år så var det alltså kört! Fy fan! Vem fan bryr sig när man väl är där inne? Hur fan kan de höja åldersgränsen på en studentklubb på självaste juldagen som ska vara alla singlars festdag!? Helt sjukt och obehaglig känsla av att behöva bli dissad för att man råkar vara 89a - sög så hårt!

Fan jag är ett år över gammal nog för att gå på Systemet och ställa till med en jävla hemmafest som fan kostar mindre än det någonsin kommer att göra att festa lika hårt ute och så kommer man inte ens in på klubben! När kommer man vara nog gammal?! Helt överlycklig var man ju när man fyllde 18år och fick komma in på någon krog och dricka. Sedan ännu mer stolt över att fylla 20år och få gå och köpa ut sprit och tro att nu har man åldern inne för ett bra tag till "de vanligaste" krogarna..men NEJ!

Jag ska fan bli rik, köpa mig en egen nattklubb, köpa ytliga vänner som man alltid vet hänger med ut och festar och alltid känna alla dörrvakter så att komma in aldrig ska vara ett problem.

Det spelar liksom aldrig någon roll hur många man är från början som drar ut för att festa för det slutar alltid med att man delar upp sig och hamnar till slut i par och går hem missnöjd med kvällen. Inte konstigt att man hellre väljer att sitta hemma, trots att man gör det alla andra dagar, istället för att dra ut på något meningslöst festande bara för att inse att andra lever betydligt roligare och mer intressanta liv. Men man blir såklart klassad som tråkig och känner sig otroligt gammal och uttråkad! Jag är en partyprinsessa! Jag vill festa varje helg men fan förutsättningarna finns ju inte! Jag behöver en partytjej som alltid är på och aldrig sviker när man är ute..

Blir så irriterad och sorgsen över livet mer och mer. Är detta verkligen det bästa livet jag kan leva utefter mina drömmar och val?

jul i vitt Göteborg

Alla julklapparna är klara! De flesta är till och med levererade personligen till de som skulle ha dem och resten blir utdelade på självaste julafton, älsklingen har redan fått sina - oinslagna men nöjd ändå. Gött att spara in på porto också i dessa svåra tider..

Julklänningen VILA! fick jag passande av min moder precis nu till jul (en väl försenad födelesedagspresent) och med lite modifikationer och tillägg med mina designhänder så passade den till slut perfekt från att ha varit en storlek M eftersom mor tydligen tycker eller önskar att jag skulle vara lite större ;D hahaha men inget har förändrats på den punkten - jag är fortfarande och förblir en liten petit chic. Även nyårsklänningen är fixad så nu är jag både klar för julmys och party! ;D Jag är ladda för det i alla fall, men sen återstår att se hur mycket det blir av respektive vara..

De som tvivlade på att vi inte skulle få en vit jul i år kan ju garanterat känna sig snopna! vi har tredubbel Fenix-höjd med snö här nere på västkusten! Alla är glada förutom vi frusna själar som bara trivs bäst i sommarvärmen.. ;D Tack och lov för uppfinningen te! Har bunkrat upp med Violte, Äppelte, Mareld och Mammas Mirakel...så vi sak nog ta oss igenom denna vintern också, frågan är bara hur mycket som blir lämnat kvar längs vägen eller kommer man likt en snöboll som rullar att dra på sig mer än vad man tidigare hade?

Förändring #2

Att se världen i ur ett nytt perspektiv och med ny skärpa..

Ja, nu handlar det inte bara om nya insikter i den personliga utvecklingen eller förändrade planer inför framtiden utan jag har faktiskt gått och skaffat mig linser för första gången! ;D Nu är det slut med drömmar om en friare vardag som öppnar upp till spontaniteter och inga fler begränsningar vad gäller synen eller användning av solglasögon eller lösfransar! Nu är det verklighet och jag väntar med spänning på att få känna av det i det vardagliga livet. Helt fri är jag naturligtvis inte men härligt att kunna se omvärlden utan ramar och grumligheter.

Njuter som bäst med att med klar blick titta på tv och mysa i soffan med nyinköpt Chai-te från Josefins tehandel som ligger i Saluhallen. Mm mycket gott! ;D och livet känns med ens lite lättare ändå.

Sanndrömmar..

Är det bara jag som brukar ha dessa?

Jag har gått över från att ha frekventa deja vú till att bara känna på mig eller komma ihåg att jag faktiskt har drömt samma frekvens av situation som jag befinner mig i vid en viss tidpunkt. Låter det flummigt?! Ja, för det är precis vad det är. Jag kallar det intuition av framtiden.

Alltså att i liknelse med en deja vú uppleva en glimts av framtiden i en dröm, registrera drömmen någonstans omedvetet i långtidsminnet och sedan kunna referera till denna framtidsvision i drömform när man sedan befinner sig i exakt samma position och situation som man drömde om, men uteslutande den där känslan av krypande bekantskap som man får av en "vanlig" deja vú.

Jag ser det som ett tecken på att man ändå är på rätt väg eller ja i alla fall den väg som man ska gå. Det finns ju så många val och vägskäl i livet men att uppleva en sådan här sanndröm måste ju vara ett tecken på att oavsett om man gjort medvetna val eller inte så har de lett fram till där man är idag och det är exakt på den stigen man ska befinna sig, som senare ska leda till ännu ett ställe som man var ämnad att styra mot.

Det ger mig en obeskrivlig frid i ett lätt förvirrat sinne fyllt med val inför framtiden, en bekräftelse att det faktiskt är här jag hör hemma just nu. Önskar bara att man kunde urskilja vilka drömmar som jag har som faktiskt återspeglar min framtid och vilka drömmar som bara är hjärnspöken. Vissa drömmar vill man ju bara inte ska infinna sig.

Sedan har man sådana drömmar där man upplever saker med tillhörande känslor och fyskisk upplevelse som man omöjligt kan veta i detta livet. Till exempel som att bli skjuten, det har jag drömt om ett antal gånger, eller att bli träffad av glassplitter. Sådana saker som man inte har blivit utsatta för än. Tyder det på att de kommer att inträffa eller är det bara minnen från tidigare liv som man levt? Eller är det faktiskt så att man har alternativa jag som lever i parallella världar jämsides med den verklighet vi tror att vi lever i? Att varje val vi gör har ett negativt jag eller komplement jag som lever utefter det andra valet som vi inte gjorde..och att det som de jagen upplever sipprar igenom de parallella väggarna och blir till en kunskap hos oss trots att vi inte har tillgodosett oss den kunskapen själva i den här verkligheten.

Frågan är.. och det tåls att tänkas på. Jag tycker att det är en kittlande tanke.

på västfronten inget nytt..

..studerar ett ämne som jag känner är bra att ha men som jag kanske inte tycker är så givande och därför föga motiverad. Trött på bekanta son inte verkar vara intresserad av den relationen vi delar men jag antar att det delvis är mitt fel, jag skulle inte heller vilja umgås med mig just nu men ändå är det just det jag skulle behöva. På jobbet blir jag utmanad med nya uppgifter som jag med nöd och näppe klarar av, där hade det varit skönt med lite mer backup men hur ska man egentligen lära sig själv om man inte blir utlämnad? Jag fokuserar på att ta mig igenom varje dag och låter framtidens höst vara öppen, jag kräver inte mycket av mig själv utan ser vad jag hinner med varje dag. En livscoach, en psykiatriker samt ett blodprov kanske skulle vara hjälpsamma men samtidigt är jag rädd för vad som skulle utvisa sig.. Dags att stanna upp och prioritera om? Få en ny syn på livskvalitén? Samordna någon sorts framgångsrik karriärsstigande framtidsplan?

Jag fortsätter drömma och hoppet är det sista som lämnar mig. Vi säger att det bara är en fas så känns det genast mycket bättre, jag har accepterat tillståndet och att det kanske är långvarigt.

Förändring # 1

..på josie's kropp är ny tatuering! ;D

Har länge funderat och önskat att tatuera mig igen, tidigare bara liten vattumanstecken i nacken från -07, och denna månaden med två "löner" som rullade in blev det äntligen av!

Med Adams hjälp och en livlig diskussion skapade jag en bild av min tatuering som jag överförde som idé till papper och det visade sig att tatueraren älskade designen så pass mycket att han valde att göra den rätt av! Lätt chockad men glad över detta faktum hoppade jag upp på bänken och lät honom börja tortera mitt ben. Ungefär 2½ timmes näst intill outhärdlig smärta och resultatet blev som ni ser ett ganska stort motiv av två Hawaiiblommor (skulle från början bara ha en liten blomma nära ankeln) och lite artistiskt abstrakt konst runtomkring. Inspirerad av de två resorna, var av bara en jag kommer ihåg, som jag tillsammans med min familj gjorde till den sköna delstaten Hawaii -91 och -04/05.

Forsättning följer på både tatueringen och andra kroppsliga förändringar..

Hur gör man..?

..för att bli framgångsrik och skapa det där livet som man egentligen ska leva, ni vet det där livet som man har framfantiserat i sitt huvud? Alla har vi haft föreställningar och förväntningar på vart vi skulle vara på livsstigen vid en viss ålder och när vi väl befinner oss där är det många som ser sig omkring, slår ut med armarna och undrar; Vad är det här? Såhär hade jag ju inte tänkt mig! Förhoppningsvis är det bättre, annorlundare fast ändå bra. För om sanningen ska fram så kan man inte förutspå allt. När man gjorde dessa drömmar kunde man omöjligt veta exakt vilka situationer och prövningar som man skulle ställas inför och på så sätt inte kunna räkna ut vägen fram till målet. Utan det var bara en stilla önskan, en begäran för att vara nöjd med livet,..så som man såg det då. Mycket har säkert ändras med tiden, prioriteringar har ändrat plats och fått ny innebörd, jag menar tänk bara på hur mycket som kan hända på ett år - medvetna val och omedvetna.

Hur som helst är det väl strävan efter att ändå försöka att nå det där målet, oavsett om det har blivit modifierat eller inte, som gör att vi kommer framåt? Fortsätter kämpa och konstant undersöker oss själva, testar oss fram och inser nya saker. Det är drömmarna som gör det värt besväret. Men hur börjar man? Vart? Ingenting kommer bara av sig själv. Man måste lista ut hur man ska få det man vill och sen vara villig att offra en liten bit av sig själv och lägga energin och kämparglöden på att genomföra varje litet projekt för att erhålla det eftertraktade. Oftast önskar man dock att det fanns någon som man kunde fråga, som kunde erbjuda en hjälpande hand och kanske ta en liten bit av bördan..men så är ju inte alls fallet många gånger, man får själv ta ansvar för att få saker gjorda - så enkelt är det. If you want something done, do it yourself! Besides, det är ditt liv. Vill du då att någon annan ska vara där och rota och göra upp saker för dig som du, när allt kommer omkring, inte är nöjd med? Vore det inte enklare då att fixa allt själv från början så att du inte behöver städa upp någon annans mess i ditt liv? Ja, är förmodligen svaret men jag tror att många ändå skulle uppskatta den där vägledningen.

Trial-and-error. Learning by doing. Behovshierarki. Motivation. Beslutsfattande. Effektiv produktivitet. Resultat med vinst.

Första dan i skolan! första dan i skolan! första dan i skolan!

Allting nytt - jag som ett vandrande frågetecken men tog allt med glädje och nyfikenhet. Upptäckte lättnaden i att äntligen få ansvara själv för min utbildning och slippa egentliga krav från lärare och andra elever som drar ner farten och framgången för en själv. Intressant att märka att man ses mer som jämlika trots olika erfarenheter och att alla får prestera utifrån sina förutsättningar. Kul att börja bygga sig en auktoritet. Med andra ord Riktigt roligt att äntligen börja skolan. ;D

Jag känner redan att jag har strukturen och långsamt börjat etablera organiseringen mellan mitt liv, hitta i skolan, komma underfund med olika praktiska nödvändigheter, och komma tillbaka till rutiner vad gäller gå upp, göra sig klar och hinna iväg till spårvagnen. (har ju aldrig behövt förlita mig på transportfordon på väg till skolan - alltid gått tidigare! ;D) Men det ger sig efter ett tag.

Det jag har bestämt mig för nu är att, i brist på tillgänglighet, ta med mig egen lunch i den mån det går och därmed också nyttiga mellanmål. Ska få kontrollen över sockerbegäret igen en gång för alla (funkade ju senast jag pluggade en längre tid) och börja tänka i mer hälsosammare banor vad gäller mina matvanor. Kanske inte helt radikalt ändra men ändå se vad som kan undvikas och läggas till för hålla kroppen hälsosam, inte för att jag behöver gå ner i vikt nej! utan jag vill börja må bra och jag tror att det kan börjas bra i magen och kroppens invärtes system. ;D

När jag ändå är på gång med förändring i livet (är ju redan blond) så ska jag gå och skaffa mig en ny dator, en ny fräck och trendig väska, och linser! (har finally fått mitt medlemskap på SATS upphävt så tänker lägga de pengarna på något mer användbart som jag prioriterar högre, dessutom är det dags nu!)

Så framtiden ser relativt ljus ut. Släng på lite trevligt mysiga nya bekanta plus djupare vänskap med de jag redan påbörjat relation med så kommer nog detta sluta riktigt bra efter ett tag ;D Jag är i alla fall excited inför vad som väntar mig, vilka hinder och utmaningar som jag kommer att behöva tacklas med. Jag kanske inte är redo till fullo men jag är villig att våga, förlora fotfästet och studsa upp på fötter igen. Trots allt det farliga är inte att ramla, det är att ligga kvar på marken.

Duracellkaninen på Mornington stämplade ut

Idag/igår (sön den 29 augusti) jobbade jag min sista dag på min schemalagda arbetstid jag haft sedan februari i år! Helt otroligt att det gått så lång tid! Men jag har lärt mig mycket, om arbetsförhållanden, behärska att samarbeta med vem som helst, prioritera vad jag ska lägga energi på, engagemang, och inte minst om min egen kapacitet men också om vad jag har att ge i form av idéer och nytänkande till ett företag med människor där majoriteten är mycket äldre än mig och mer erfarna. Väldigt roligt att de har lyssnat på mig och att de har lett till att en liten bit av hotellet har börjat fungera så mycket bättre. Jag har trivts bra och sett till att även mina arbetskamrater har uppskattat mig ;D

Men jag avslutar mitt jobb-projekt på dryga två år och sätter punkt för arbetslivet en stund och slänger mig tillbaka till studerandet. Det kommer att bli mycket roligt att få läsa igen, hitta lite struktur, skapa självkänsla och självförtroende igen, börja bli någonting och inte minst utvidga mina odds mot en ljusare framtid. The Future is mine again!

Har varit obeskrivligt rädd och haft en panik så stor att jag fysiskt sätt inte kunnat andas inför detta nya men lärt mig genom mig själv att se detta som en stor utmaning och en underbar chans att skapa en massa nya erfarenheter. Redan nu har jag lyckats komma en bit på vägen och insett att med rätt inställning och lite lugn så ordar sig det mesta. Jag går in i detta på mina egna villkor och jag ska ge mig den på att jag ska få ut det jag vill av Handelshögskolan plus att ingen ska få kliva på mig eller utnyttja mig på något sätt. Det är min karriär det handlar om, och den ligger i mina händer

Önska mig lycka till! ;D

Jag.Kan.Inte.Andas.

så mycket att hålla reda på.

så mycket att tänka på.

så mycket att hinna med att göra.

så mycket att ha med i planeringen.

så mycket att oroa sig över.

Jag.Kan.Inte.Andas.

Orkar jag med detta?

Förtvivlad

Frustrerad

men framför allt Panik!

Inlägg 100!

..borde det vara något alldeles extra och utstickande eller bara ännu ett inlägg i mängden?

Jag nöjer mig med budskapet av en mening;

"I could really need a wish right now.."

Hur jag ska förhålla mig till Det? det där..

Till att börja med så handlar det ju om att försöka så gott man kan utefter de förutsättningar man har. Naturligtvis är det ju också viktigt hur jag ser på Det. Har jag en negativ inställning kommer Det att bli jobbigt, outhärdligt smärtsamt och kännas oändligt. Men välkomnar jag Det som en god förändring och en möjlighet kommer vi alla att vinna på det i längden, eller hur? Man ska ju alltid sträva efter att göra det bästa av situationen,

hur svårt Det än är.

Trots allt detta kan jag inte låta bli att måla upp mina värsta farhågor..

Att le för sig själv och åt andra i smyg..

Ibland så måste man få styla lite extra och på ett överdrivet sätt visa andra att man faktiskt är ganska förbannat bra ;D ..som när man har en sån där kanondag på jobbet och allting bara flyter på, 11 avreser och 5 stanna bara avverkas en efter en utan att man riktigt reflekterar över det och helt plötsligt är man klar och klockan visar bara 15.00! Det roliga är att det har visat sig ett flertal gånger att jag arbetar som bäst under min egen press och faktiskt vid de tillfällen då jag är så där riktigt jag-vill-inte-kliva-ur-sängen- och somnar-på-spårvagnen-på-väg-till-jobbet- trött, vilket kan verkas rätt så märkligt men har det hänt mer än en eller två gånger så är det mer av ett konstaterande än slump att det förhåller sig så. Sannolikheten för att det finns ett samband mellan min arbetsförmåga och slagen-med-en-klubba-i-huvudet-trött är ganska markant ökande. Det är då som händerna går av sig själv på invand rutin och huvudet är för trött för att sysselsätta sig med en enda tanka utan simmar runt i något sorts grå dimma, när jag okuperar mig med tankar är det lätt att man stannar upp och glömmer bort vad man gör och hur mycket det är som man har hunnit göra innan man kom på sig själv.

Nej men det är roligt att glatt komma skuttande till sina kollegor, som fortfarande är mitt uppe i sina arbetsuppgifter och fråga om de behöver hjälp ;D ..och sen få gå in i deras kvarvarande rum och bädda skitsnygga sängar som man stolt som en tupp kan lämna efter sig för beskådning. Det tycker inte jag är helt fel i alla fall.

Sen var det ju det här med att ta sig hem idag.. Jag kom till brunnsparken med 3an men inte längre. Tydligen pågick det något arbete på Göta Älvbron och varken bussar eller spårvagnar kom över i någon utav riktningarna informerade den lätt irriterade busschauffören oss förväntansfulla resenärer som hade hoppat på 18 i hopp om att bussen i alla fall kom över till andra sidan om inte spårvagnen gjorde det, det brukar alltid vara så.. Men denna dagen runt halv 5 fredag eftermiddag var det enda alternativet att ta sig över till Hisingen att gå eller ta cykel! Det bekymrade mig inte ett dugg eftersom det också råkade vara väldigt vackert väder så här i slutet av arbetsveckan. Det som faktiskt irriterade mig var att alla andra blev så himla gnälliga för att det inträffade något oväntat och oförutsägbart istället för att välkomna utmaningen och äventyret. Visst jag kan erkänna att jag hade inte varit så pigg på en promenad heller om det hade regnat som spön i backen men så var ju inte fallet. Långsamt gick det upp för folk att det skulle ta tid att ta sig hem idag och det gick inte fort att komma av bussen när ljuset väl gick upp för dem, jag antar att de fortfarande hängde kvar vid hoppet om att nya strålande besked skulle komma vilken sekund som helst..

Så för andra gången i mitt liv har jag gått över den långa bron - i klackar! En promenad som tar runt 35-40min och mina fötter kan vittna om att det mot slutet blev en rätt smärtsam upplevelse. Men med härlig feelgood musik i öronen och med utsikten över den guppande, ledsagande rumpan i tajta kort korta vita shorts (inte helt perfekt rund men ändock avnjutbar och med sådana där tillhörande kramgoa lår) tog jag mig tryggt över till hemområdet. Det finns nackdelar med att bo på en ö där man är strängt beroende av att trafiken över bron till fastlandet är fullt fungerande. Tänka sig!

Det var dock en rolig syn att först och främst se alla uppradade bussar på en linje från mitten av bron ner till Frihamnen i sällskap av en spårvagn och dessutom se alla människor som i vild panik eller i lugnt gemak tog sig till ena eller andra sidan beroende på vilket som var deras mål. Tack och lov var man ju på väg hem, annars hade det varit jobbigt! Det var även en lustig syn när en helt tom spårvagn kom tågandes förbi när den hade blivit släppt från sin fångenskap, inte ofta man ser det mitt på dagen när alla arbetande människor är på väg hem!

Ibland blir det bara inte som man har tänkt sig.

Tänkte att jag skulle gå och titta på Metaltown ändå trots att jag aldrig lyckades spara ihop nog med pengar för att vi skulle kunna gå ordentligt på festivalen. Men nu när Adam älsklingen åkte iväg på golftävlings-helg så skulle jag behöva gå själv.. Hade inte riktigt känslan inne för det men tänkte att det kan vara ett trevligt tidsfördriv och en skön avvikelse från den enformiga vardagen. Men som jag stod i badrummet och piffade till mig lite och det ena efter det andra fuckade till sig så blev jag mer och mer irriterad, eller nej frustrerad över det faktum att jag inte ens kunde stå och sminka mig ordentligt. ..och efter en påfrestande dag med ett antal irritationsmoment, besvikelser och mindre motgångar så är ju inte humöret det bästa till att börja med. Sen att man tänkt gå och göra något roligt men som snabbt övergår till något motsträvigt och energislukande förbättrar ju verkligen ingenting. Så jag gav det tre chanser och det gick bara inte så jag gav upp!

Dessutom skulle jag ju få gå själv och hur kul är det att göra något själv som egentligen kräver mer än en själ? Jag trivs med mig själv men bara hemma och så länge jag får härja fritt och göra det som faller mig in i lugn och ro, med frid i sinnet och på obegränsad tid. Ute i verkligheten blir jag väldigt liten om jag tvingas/måste göra saker själv som i perspektiv helst ska tillbringas med nära vänner eller kära individer. Jag tycker mig se i andras ögon hur de betraktar mig och Ser att jag är ensam, inte för att jag har valt det själv utan för att jag har tvingats till det, vilket är en stor skillnad. Jag tycker inte om den känslan utan jag föredrar att vara på ett ställe där jag känner mig trygg, inte pressad på något vis utan kan slappna av och ägna mig åt det som ligger närmast i intresse för stunden.

Så här sitter jag, fullt upp-sminkad i myskläder och ska titta på en film hemma i den mysiga lägenheten och bara njuta av att vara ensam ;D, för att så råkar det förhålla sig just denna helgen men också för att jag Väljer det för att må bra, oansträngt, andas, få en chans att ta igen mig. Njuta av det simpla, enkla livet och båda min tid tills jag också har vänner i närheten som jag kan ha med mig på heldagar på festivaler och njuta av den atmosfären så som den ska avnjutas, inte snåltitta från någon bro, trängas med okända människor som luktar svett och som jag inte alls kan identifiera mig med.

Att vara stor i en liten kropp

Jag var med på personalfest nu i torsdags. Det var ju en intressant inblick i vuxenlivet. Minst och yngst på festen, bara barnet egntligen men jag fick slå på min vuxencharm med mitt sunda förnuft och argumentation som inte alls ligger långt ifrån dem vars liv är kantade av erfarenheter och visshet, den där konsten jag har att låta äldre än min ålder så vuxna lätt plusar på några år på mig. Jag har ingenting emot det, det är bara roligt att vara en kameleont i en annan värld och att människor faktiskt köper det jag säger och kan resonera med mig på en nivå där vi båda ligger lika. Nej det var otroligt kul att känna sig som "en i gänget" äntligen och faktiskt vara eftertraktad och uppskattad för den jag är, det arbetet jag utför och den entusiasmen som jag visar. Jag kände mig betydelsefull och att jag hade min givna plats där bland chefer, sales manager, ekonomiansvariga etc som att jag äntligen är med i arbetslaget och inte bara någon extra personal som man ringer in och som de inte riktigt bryr sig om. Väldigt intressant att ta steget in i den världen och slås av tanken att ja, jag platsar i sådana här miljöer, jag skulle kunna ta på mig arbetskläderna för en mer betydande roll för att bära upp en liten bit av företaget. Skönt att känna att det inte är något jag behöver vara rädd för utan kan välkomna med öppna armar när den dagen och den möjligheten kommer.

Att jag sedan har blivit erbjuden en mer betydande husfruassistent tjänst till hösten är ju också ett tecken på att de verkligen uppskattar det jag gör och inte kan klara sig utan mig nästan ;D Mycket roligt och det stärker ju självförtroendet otroligt mycket! Samtidigt som jag både kan agera och få andra att tro att jag är vuxen är jag ju inte det alls egentligen..och jag undrar lite vad den här vuxenungdoms tiden tog vägen? Varför blev det inte så som man drömde att det skulle vara när man var i sina 20 när man själv var en liten knate på 10år? Varför är det fortfarande så mycket som saknas när det kommer till ungdomskretsar, personlig utveckling och yrkesliv? Men jag antar att det bara är att kämpa vidare, vi skapar alla våra egna liv och bestämmer själva hur vi ska leva dem.

Men solen skiner ju så härligt ljuvligt och underbart, färgar allas bleka hy till brun och sommarfräknig att livet inte kan vara svårt eller tungt. Det är bara att sätta sig ute på en filt med en kall cider och njuta! Detta är tiden då allt lever och sprudlar så varför grubbla i onödan?

eurovision song contest

Som vanligt tar man sig mödosamt och inte helt smärtfritt igenom eurovision song contest trots att man inte riktigt orkar och inte riktigt vill men hur mycket annat finns det att glo på en lördagkväll som denna? Skräll att Sverige inte ens kom till finalen, men jag är inte förvånad! ..det var trots allt en bra låt som vi skickade men lite för snäll och vanlig plus att det skulle nog ha varit en annan sångerska.. Svenskar kan göra riktigt bra musik om artisterna själva får skriva och framföra sina låtar men när de här musikkompositörerna som vet så himla mycket om hur allt ska vara och låter någon annan framföra sina skriftelser så blir det ju bara helt fel! Men inte nog med att "vi" skrev skitlåtar i år så garderade sig låtskrivarna genom att skicka flera bidrag till eurovision som de har varit med på ett hörn på..så vi kan känna oss lite stolta i alla fall att 6st av bidragen i finalen var skrivna av svenskar trots att vi skälva inte kunde dra vår vita lilla rumpa dit. Hahaha så patetiskt! När ska Sverige fatta att de inte kan vara medelmåttiga och försöka att vara alla till lags och ställa ipp på allt. Vart är patriotismen?! Vart är stoltheten?! Vi är mesiga ja-sägare som inte vågar stå ut och inte vill stöta sig med någon.

Mina favoriter ikväll hursomhelst, som ville skilja ut sig och inte sälla sig till den allmänna röran;

nr 14 Turkiet maNga - We could be the same

nr 17 Ukraina Alyosha - Sweet people

nr 22 Tyskland Lena - Satelite

.. och se där vilken bra smak jag har! ;D ..eller ja, shlager är ju inte min melodi egentligen. ;D

En välbekant smärta..

Kommer ni ihåg hur fruktansvärt ont, skrämmande och smärtsamt det var att klämma fingrarna i dörrar och dylikt när man var liten? Man trodde på allvar att fingret skulle gå av och jag kommer ihåg hur en kille i min klass i lekis faktiskt fick sin pekfingertopp dinglandes från fingret i bara skinnet efter att någon av mina andra klasskompisar drämt igen dörren, och blodet droppade längs korridoren.. Usch, läskiga saker!

Men som en intressant nyhet, eller kanske inte, så är det precis lika obehagligt att klämma fingrarna när man blivit lite äldre. Smärtan är så outhärdelig de första sekunderna att man inte vet vart man ska ta vägen. När man sen kollar på fingrarna och ser att två av dem blöder sätter hjärnan igång att snurra, öronen susar och knäna börjar kännas så där härligt spagetti-lika.. Men ingen mamma finns i närheten denna gången som man kan komma gråtande springandes till och som plåstrar om en och försäkrar en om att allt blir bra och vyssar en stilla i knäet. Nej, nu får man allt svälja gråten och ta sig i skinnet och bara ta sig igenom händelsen systematiskt och logiskt. Dumma dumma fönster som inte stannade uppe. Klantiga klumpeduns josie som inte kunde dra undan handen! Hon får skylla sig själv..

Men att sedan fullfölja sina arbetsuppgifter utan att gnälla och avsluta dagen med att komma hem och städa upp stöket det är vad jag kallar styrka! Superwoman? Hell Yeah!

..det gör inget!

Det gör absolut ingenting att man måste gå upp tidigt för att rasta hundarna och sedan ta vagnen iväg till jobbet, speciellt inte när solen skiner med sitt leende och värmen har slagit till världen som en träklubba! ;D Jag fullkomligt ÄLSKAR det! Man går ut, behöver bara sätta på sig en lätt klänning, leggins och en tröja över det och inte vara det minsta orolig över att man behöver frysa när man går ut, inte alls, inte på ett lång tag! Men som alltid varje år så blir jag lite tagen på sängen när den här värmen kommer, visst man har plockat fram de tunnare skorna och jackan men man har ändå inte riktigt insett att det kommer att bli varmare, att man till slut ska kunna få gå runt i bara linne och shorts ännu en gång. Att vinterns behov av att pälsa på sig är som bortblåst och nu ska man försöka hitta tillbaka till sommarfriheten och klädseln. Jag som precis hittat en stil som funkade i kyla och lite kallare blåsväder..suck! Haha Jaja, det är bara att börja om, och inte sörjer jag för det! Nejdå! Jag är en sommarmänniska så jag kommer att älska denna förvandlingen till sommarfina ljusa böljande lätta klänningar, fina accessoarer, nätta skor och sommarblekt för-första-gången-på-länge blont hår! ;D

Jag hoppas på många fina stunder i solens värmande strålar och massor utav äventyr! Det är SOMMAR! ;D Hänger ni med ut i det underbara vädret och upplever det levande Göteborg och dess omnejd!? Jag vill ha fart och fläkt och kul! Let's make this a Fun House! ;D

Gör om, gör rätt..

Tänk så fel det kan bli ibland.

Att man så blint ställt sig in på en sak när det i själva verket inte alls stämmer.

Blint famlande i mörkret för att sedan när dimman lättar inse att man inte var så vilsen och ensam som man först trodde.

Det handlar bara om att vara sann mot sig själv och ärlig mot de man älskar.

Men att leva som man lär är inte alltid lätt,

men jag kommer att anstränga mig hårdare.

Hoppet har dock infunnit sig igen.

..och jag tar mig igenom detta tillsammans med de som betyder mest.

För jag är en envis liten flicka!

Konsten att dölja verkligheten

Man ändrar inte självkänslan för dagen genom att se snygg ut..

men det skadar inte att vara kanonvacker

för skulle det vara så att man mot all förmodan,

från att ha vaknat hastigt med tårar i ögonen och gråten i halsen

från hjärnspökernas vilda fantasi drömmar

där smärtan blivit så genomträngande att den brutit igenom REM sömnen

och känts mer verklig än dagens egentliga situation,

om man då inte lyckas uppbringa någon sorts glädje på hela dagen

ja, då har man i alla fall varit fantastiskt fin under dagen som gått

och inte en kotte har kunnat ana något annat

än att man har frid i själen

..vilket är så långt från sanningen som man kan komma.

Kärleken ligger och väntar,

försatt i väntekö..

- "din väntetid är för tillfället okänd"

Livet blir jobbigare i blåsväder..

I en mörk och ödslig korridor blir tankarna lite för stränga

De kryper inte in i sakta gemak

De hugger sig in till tankecentrumet med ishacka och slägga

så det bultar och tårarna svider till i de glasglänsade ögonen

att inse att lilla jag står själv igen

jag mot världen en gång om igen

vara på den rutan där jag känner mig så otroligt liten, krympande..

när jag som allra helst borde vara stark och större än livet självt.

Men med livslusten på hyllan är den välbehövda självkänslan mer än ett stenkast bort

ingen tar tag i mig nu när min kontinentalplatta har börjat röra på sig

alldeles ensam med mina behov, önskningar, förhoppningar och förundringar

jag driver bortom min egen lycka

och finner ro med den där välbekanta molande känslan i magen

långsamt flyter min väg framåt och jag iakttar fötterna,

för minsta felsteg kan vara rent förödande

stirrar tomt ut i intet för att hitta min själ igen, vart har den blåst bort någonstans?

med ovissheten och osäkerheten som ett klister i handen

är det svårare att bygga upp någon sorts stabil grund att tassa på

jag klamrar mig fast vid en yta som är oändligt förändlig i form..

Counting my falling stars..

"Hey, I wanna crawl out of my skin
Apologize for all my sins
All the things I should have said to you
Hey, I can't make it go away
Over and over in my brain again
All the things I should have said to you

Counting stars wishing I was okay
Crashing down was my biggest mistake
I never ever ever meant to hurt you
(I only did what I had to)
Counting stars again

Hey, I'll take this day by day by day
Under the covers I'm okay I guess
Life's too short and i feel small"

I'm not counting on feeling good for the next couple of weeks..or so..

'Cause I'm on fire!

If you are put on fire, you are bound to burn and turn to ashes..

But as the Pheonix it is you duty towards your heart to learn from the pain and rise again from the ashes that once had become your solid home and comfort in a strange and suffocating world. As it was, it had restrain you to such a degree that nothing else seemed to be even the slightest possibility to be an alternative way of living. But once let loose and once you've tried those beautiful, magestic and strong wings once and for all there's no turning back 'cause now you know what life truly tastes like and you'll never be comming back to the selfdestructing ways you so easily adapted to earlier. Why would you even consider it after been shown the easy and unrestricted joys of living?!

From now on, I make my own bubble of fire and you will not dare to enter unless you're invited in! No thing that is harmfull in any way is not welcome anymore to get ahold of my soul and start beating it until it's full of bruises and torn down, not showing it's former glory and worth. Go away you demons that's been keeping my mind prison for so long, you shall not pass this frame of thoughts no longer. This is a happy place now, some might even say a crazy and fun place but who are they to judge how I choose to live my life and what I believe is the right path to happiness?! You all wait and see, I will conquer this and I will shine along with the sun in the sky and the stars in my eyes. I'm on fire and no one but me can put me out!

"'Cause this is my life, my friend, and this is my time to stand"

Hot josie! ;D

Värmlands visit 1-3 Maj

Helgen med stort L! 'Cause it was Lengendary!

Jag tog med mig mammas lilla flicka; den fisförnäma filluren Fenix och drog till Kil i lördags med destination Deje och min underbara vän Annicas examensfirande. Denna fantastiska kvinna har ännu en gång genomfört en utbildning med stor bravur och kan stolt göra sig till känna inför världen som Hälsoteraput! ;D

Full fart från den stunden jag och min lilla reskamrat kom fram till vårt mål. Det skulle skrivas kort, bäras bord och stolar, dukas upp, dekoreras, rita lite till, hacka grönsaker och frukt, vispa grädde, petas hallon och gud vet allt vi gjorde men klara blev vi och fantastisk blev all maten och mer underbara människor än de som kom får man leta länge efter! Annica har en sådan dragkraft att hon samlar på sig de alldeles unika och livsnjutande människorna som finns i närheten och detta resulterar så klart i den bästa partyskaran som man kunde tänka sig för att fira just hennes enastående examen.

Vi åt av den härligt hälsosamma maten. Det lektes lekar bland lagen och självklart vann "Hetingarna", tack Sofie, Sandra och Stina för underbara lagkamrater som gjorde att vi tog oss hela vägen fram till segern! ;D Helt fantastiskt trevliga var ni och det var roligt att göra er bekantskap, lika som alla andra på festen som jag hade roliga och givande konversationer med. Fenix var nog den som minglade mest, men han njöt så mycket av det och allas hjärtan smälte av hans gulliga uppsyn att alla nog har fått en bättre syn på chihuahua-rasen..och jag blir ihågkommen som "tjejen med den lilla hunden" om inget annat. ;D Vi drack och drack och somliga drack lite för mycket medan vissa höll sig nyktra men allt som allt hade alla en kanonkul kväll som inte kan beskrivas som något annat än Legendary! Detta kommer jag att minnas länge!

Söndagen spenderades halvslöa i den strålande majsolen, ingen orkade lyfta ett finger men det var helt okej att bara ta en dag och slappna av, njuta och låta gårdagens alla intryck sjunka in och för evigt lägga sig i minnet. En liten promenad hann vi med i alla fall där Fenix fick chansen att skälla ut några kossor för deras äckliga luktspridande och dumma uppsyn. Till kvällen somnade jag och Underbara Annica snusande till en film, fulla av upplevelser och kärlek.

Idag åkte vi in en sväng till Karlstad, den mysiga staden som varit min älskade gymnasiestad och mitt första steg ut i friheten och självständigheten. Otroligt roligt att se staden i sin fulla glans igen eftersom Karlstasola var villig nog att skina på oss hela dagen. Som forna Tingvallaelever gick vi upp till skolan och letade på vår älskade engelska lärare Fiona McIntyre, det pirrade gott i magen att få vara tillbaka i den gamla byggnaden och känna alla blandade minnen komma åter till mig och upptäcka hur otroligt dålig jag blivit på att prata engelska rent spontant! Hahaha det måste jag jobba på! ..får gå och ha små konversationer med mig själv.. ;P

Efter stan plockade vi upp Annicas vän och kollega Jani för att ta oss tillbaka till Huset och leka med den farliga och fruktade Elden ;D Tack vare hans expertis på pyroteknik, kameraskicklighet och underbara personlighet så fick jag och Annica många coola bilder där vi är riktigt heta! Bokstavligt talat..nej, vi brann bara i händerna denna gången, kanske blir utökat nästa gång? Vi tre spenderade hur som helst lite mysig bondingtime över en lätt middag sedan och lite småprat i soffan medan Fenix snusade och livet kändes sådär härligt gött som det alltid ska göra.

I alla fall så är slutsatsen att jag och min fis åkte hem med tåget ikväll lyckliga, fulla av social glädje, egoboostade, avslappnade, översvämmande av kärlek, lite solbruna armar och sommarfräknar och jag bara känner att jag fått tillbaka en liten bit av mig själv. Tack!

Gissa om pojkbröderna var glada över att se varandra! Det fanns inget slut på deras lycka och de har lekt hela kvällen tills Fenix gick och lade sig i korgen och Ares mysade in sig i saknade mammas knä för en fridfull sömn. Jag tror bestämt att fisen Fenix har byggt upp lite mer modighet och trygghet under denna resan och det är alltid positivt.

Jag vet att jag har haft makalöst kul! ;D och mitt samvete är rent.

Klumpeduns josie strikes again!

Idag var en sådan där dag som man aldrig ens skulle ha gått upp ur sängen..ni vet? Ibland känner man bara på sig att något dåligt kommer att hända idag men det är egentligen inget man kan göra åt det utan det bara inträffar. Kanske borde man vara extra försiktig sådana här dagar så att man inte sätter sig i onödigt många situationer som kan gå fel, man borde helt enkelt inte leka med ödet. Men dock är det förutbestämt så är det väl det.

Jo, det var ju så att jag blev väckt på ett inte så snällt sätt, hade fått för lite sömn, allmänt tung i huvudet och inte alls pigg på att åka och jobba. Så satte jag mig på spårvagnen för att åka in till Avenyn och för att fördriva tiden så kom jag på att mina händer var i starkt behov av att smörjas in, och (o)lyckligtvis hade jag fått med mig just handkrämen denna morgon. Så jag tar av mig min fina favoritring, lägger den mellan benen för att smörja in händerna med krämig handlotion och tänker att jag kommer ihåg att ta på mig ringen sedan när jag är klar. Gjorde jag det? -Nej! Naturligtvis inte! Upptäcker detta när jag redan står inne i omklädningsrummet på jobbet och tar av mig mina tillhörigheter för att hoppa i arbetskläderna. Svär fruktansvärt och högt för mig själv (är ensam i omklädningsrummet) och bannar dumma dumma josie för att hon är så klumpedunsig.

Jag går och mal detta i huvudet i några timmar.. Värdet på ringen har jag ingen aning om, det var säkert inte dyrgrip till silverring men den var otroligt snygg och stilren. Dess personliga värde var nog större än själva grejen att tappa en ring, jag hade nämligen fått denna av min kära mor så det var mer sentimentalvärde på den än något annat. Jobbigt att man alltid måste lära sig den hårda vägen! ..men då gör man det förhoppningsvis inte igen.

Men som jag gick där och var förbannad på mig själv kom jag till en insikt;

- det var ju trots allt "bara" en ring, nog för att det alltid är tråkigt att förlora något som man håller kärt och har som favorit, men hur mycket har man inte tappat bort under sina levnadsår som man har varit färst vid? ..och hur mycket mer kommer vi inte att slänga runtomkring oss de kommande åren?! Så en liten ring på det stora hela är inte hela världen, faktum är att det är en världslig sak! Tänk om jag hade tappat/glömt nycklarna, mobilen, plånboken eller något annat av större värde som det dessutom är högre stöld risk på? För att inte tala om ifall jag skulle ha tappat bort mig själv! Det hade inte varit roligt! ;D eller? ..vet aldrig vart man hamnat..

Nej så min slutsats var att det är onödigt att slänga energi på småsaker som går att ersätta, jag kan säkert hitta en liknande ring eller en helt annan som jag får som favorit, det kunde ha varit något mycket värre som jag tappat bort. I min personliga utveckling får alltså ingå att inte sätta för stor vikt på ting. Visst kan man bli arg och banna sig själv för att man är ett klantarsel men acceptera förlusten på ett hälsosamt sätt och sedan rycka på axlarna och säga "hoppsan!" Jag vill bli en mer lättsam människa som inte tar så allvarligt på de saker som faktiskt inte spelar så stor roll. Jag tror att jag skulle få mer frid i sinnet på så sätt.. eller? Ju fortare jag accepterar att jag är klumpig, vilket är allmänt känt och min hy full av blåmärken kan styrka det, desto tidigare kan jag komma till freds med mig själv.

Gick och köpte mig en tröstring efter jobbet på Albrekts Guld för 129kr..det tyckte jag var en fair deal för att täppa till det blödande hålet lite i alla fall.

*självklart ska jag gå till Västtrafiks hittegods imorgon och se om de fått in någon silverring men oddsen för att något helgon har lämnat in den är nog mycket liten. Men hoppet är det sista som överger oss! Ska även fråga mamma om man kan få tag i en liknande ring någonstans eller om det är ett dött lopp. Eventuellt kanske fråga min syster som har en tvillingring om jag kan få köpa av henne sin..?

josie 5'5 - petit chic model?

Dressed for success!

On an average day..

Vårpojkar..

Bilder säger mer än 1000 ord..so enjoy! ;D

Dagen efter..?

Mm..gul boll!

Den gula bollen var tråkig..

Vems är bollen egentligen?

Det är tröttsamt att vara såhär söt!

När lillbrorsan sover tar jag en stund för mig själv!

Från en Hemmafru till en annan.. ;D

"Lever man i en svinstia så är man ett svin! Så enkelt är det!" - Anna Anka

"Jag tycker att man ska klä upp sig för sin man varje dag, det blir lite mer 'rajtantajtan' då! ;D" - Maria Montazami

Lite goda råd såhär från de glamorösa Hollywood fruarna till oss andra vanliga dödliga som får ligga på såriga knän och skrubba golven, diska upp berg av disk för hand och dammsuga i vårat eget hem eftersom vi inte har pengar nog att betala någon hemhjälp som kan göra det åt oss. Men tänk att till och med de som lever i toppskicktet av samhället ändå har samma värderingar som vi är närmare botten..

Sen kan man ju diskutera det här med hur man är som människa om man själv kan vara slarvig och otänksam så länge det finns någon annan runtomkring som kan städa upp efter en så att man inte behöver se det elände som man faktiskt ställer till med. Kan man inte plocka upp sin egen skit men vill ha det kliniskt rent så är man väl fortfarande ett svin?! Eftersom då bryr man sig egentligen inte om sin egen hygien utan lever bara efter en fantasibild hur man vill ha det men det är inget som man kan uppnå själv. Om man däremot är noga med att städa efter sig plus att man tar hand om lite skräp som andra glädjelätt sprider runt sig då kan man väl klassa sig som en mer petantisk och ordningsam individ som är mån om sitt eget yttre men även hemmamiljön?!

Så visst, Hollywood fruarna har rätt men de är inte så himla duktiga på att lyda sina egna råd och krav utan överlåter det till någon annan, själva vill de bara glida runt hemma och ha det bra. Det enda det faktisk är bra på är väl just att klä upp sig som om varje dag var en fest ;D ..och varför ska man inte göra det? Always prepared for something extravagant to happen! Who knows what the day might bring?!

Vår i Göteborg! ;D

Nu har det varit ett bra tag sen jag skrev något över huvudtaget men ska sanningen fram, och det ska den för jag tycker att det är viktigt med just sanning, så har "våran" (läs min) dator kraschat..! I den mån att den bara en morgon vägrade att ladda upp sig och sonika kunde jag inte starta den alls. Men jag verkar ha någon sorts teknisk förbannelse över mig, som om det inte var nog med att jag är allmänt klumpig i vanliga fall nej jag måste även få denna defekt, för igår morse när jag tänkte att jag skulle göra ett blogginlägg via vår andra dator (kommer snart till dess skick) så vägrade den att komma ut på internet. Nehe, då kollar jag väl upp vad som finns på tv att mysa till med melonsalladen jag gjort denna lediga dag till ära. Men då löd texten på tvn "ingen eller svag signal" alltså att det fanns en icke existerande länk mellan boxen och tvn. Kul kul! Ännu roligare att tre timmar senare när älsklings hjärtat steg upp så var det inga problem alls med att få igång varken datorn eller tvn! Man blir ju trött!!

Hur som helst så sitter, eller snarare ligger, jag här med en dator som har inverterade färger, sprucken skärm och tangenten C bortsprungen och försöker gissa mig till vilka bilder som är de rätta och de som jag vill ha med i detta inlägget. (så jag har inte ens kunnat kolla på bilderna på de bloggar som jag följer och det har varit väldigt frustrerande) Ja..livet ska inte vara lätt. Utan de är de små glimtarna i livet som gör det värt att leva och som uppfyller nästa nivå av lycka, som att ha en fungerande dator! ;D oavsett hur dess skick är.

Så till huvudorsaken till detta inlägg;

Äntligen är det vår i Göteborg! ..eller ja det har väl varit det ett tag nu så mycket har hunnit hända.

- Långkalsongerna har åkt av!

- Djärvt har jag slutat med mössa på dagarna, men på morgonkvisten när man står och väntar på spårvagnen sitter den inte helt fel..

- En ny vårjacka har inhandlats! En vit hör och häpna! ;D tjejen som annars bara köper svart..regntålig, vindtät och med huva (den första i mina ägor sen..ja, sen någonsin)

- Jag har fått ändan ur vagnen och tvättat våra fönster som inte blivit tvättade sen vi flyttade in för över ett år sedan! ;D så nu ser vi ut på riktigt! hahaha tänk så vacker världen är när man ser den utan en massa smuts ivägen!

- Alla uteserveringar i stan har funnits sig tillrätta efter att ha varit undanstoppade någonstans i något föråd och då vet man med all säkerhet att våren är här!

- Måsarna har återvänt till alla sjusovares förtret..

- josie har fått sig en rejäl personal-boost genom att hon har fått ansvara för inte bara en utan två flickor som skulle lära sig den ädla konsten av att städa och en till ska det tydligen bli nästa helg. haha det är både roligt att få det förtroendet ifrån hotellets sida och dels superkul för mig att ännu en gång få öva upp mig i det sociala spelet samtidigt som jag fått kliva in i arbetsledarrollen en smula och smakat på hur det känns.

- Vi har fått ett nytt landmärke och attraktion här i Göteborg! Ett STORT hjul har satts upp i lilla bommen som påminner om London Eye där man kommer att kunna kliva in i en liten bubbla som tar en uppåt på högsightseeing. Kan inte bärga mig tills man får testa den!

- Min syster och hennes sambo har bestämt sig för att komma ner och hälsa på! Hotellet och tågbiljetter är bokade så det ska inte kunna vara någon återvändo där ;D Jag längtar så jag håller på att spricka! Kan inte beskriva hur kul det kommer bli att få träffa min syster och visa dem hur jag bor och lever, presentera dem för mina bebisar och staden Göteborg.

- Framför allt har det varit en hel del massa sol!! ;D och jag njuter i fulla drag!

Ares och Fenix har full koll på vad som hände ute på bakgården

där gräset börjar bli grönt rakt igenom

Lejonet Fenix håller på att tappa vinterpälsen..

medan Ares matvägrar och tycker att det är roligare att lukta upp brudar

mamma josie njuter av den varma solen!

Skodesign!

Vad man kan gör med sina skor när man börjar tröttna på dem och inte riktigt har råd med nya..

- lämna in dem för klackning, få en ny fräsch klack på så känns de redan som nya igen dessutom kan man slita längre på dem!

- byt ut skosnörerna till sidenband om du har skor där du inte riktigt använder dem utan de är mer som prydnad, som till exempel på de lila stövlarna..

- köp lite skinimitation och gör ett eget band/skärp, offra kanske ett skärp som kan bli fina detaljer, lägg till lite nitar som du enkelt trycker fast.

Endast fantasin sätter gränserna! ;D

Dessa lila skor blev väldigt Petit Chic!

De svarta skorna blev lite rockigare, precis som jag vill ha det! ;D

Att lämna hemmets trygga famn

är att aldrig mer få den ompysslande vården som man behöver när man är sjuk. Det verkar inte finnas någon tid till att vara sjuk när man blir äldre och finner sig själv i de vuxnas värld, de saker som man lägger åt sidan för att "ägna sig åt att vara sjuk" försvinner inte bara för att man undviker att göra dem pga av brist på energi eller styrka att stå på benen eller vad det nu kan vara utan de problemen ligger tryggt kvar på sin plats där man sist såg dem och hånar en för att man är sjuk. Den fina högen av måsten får man glatt i present när sjukdomen är över och man är frisk nog att ta tag i vardagen igen.

Man inser inte det när man flyttar från barndomshemmet, där saker och ting bekvämt blev gjorda av någon annan när de inte stod på ens egen sysslolista, att det finns mycket att göra i ett hus. Tänk vad livet var harmoniskt då när man var ljuvligt ovetande om hur jobbigt det skulle vara att ta reda på allt husarbete själv.

Det man inte heller visste att man skulle sakna var mammas härliga omhändertagande hand på pannan och hur man blev tvingad i mediciner och mat och te..allt med välmening och kärlek. Hade man verkligen flyttat om man vetat att man sa upp den förmånen och previlegumet att ha någon omkring sig som tog hand om en när livet visade sig från sin värsta sida? Det omhändertaget får man aldrig igen om man inte har lyckan med sig att hitta en man att äkta med den där lilla moderliga instinkten och handlaget.. Annars kan man ge sig den på att man får sköta allt själv som vanligt, man står på egna ben, faller och får krampaktigt ta sig upp till sittande för egen maskin.

SATS suger..

ut pengar av sina medlemmar! Jag fick ju en månads träning av min älskling när jag fyllde år. Den informationen som jag fick som han då hade uppfattat ifrån hon som han skrev kontraktet med var att jag fick träna i 21 dagar, sedan skulle jag bestämma mig om jag ville fortsätta eller inte och i så fall bara betala in avgiften för den månaden eller betala medlemskapet och månadsavgiften. Men nehe så var det inte! En påminnelse damp ner i brevlådan med härliga 50kr pålagda och det var inte den summan på 250kr som Adam sa att det skulle kosta utan fakturan var på hela 450 spänn! Plus ett hot om att om vi inte betalade så gick fakturan direkt till inkasso! Jaha, skitskoj! Vi hade inte ens fått chansen att betala den egentliga fakturan..ingen hade meddelat oss om någonting!

Nej, det kröp ju fram sen när vi besökte denna personen att SATS endast tillämpar Autogirobetalning och eftersom vi inte hade lämnat något kontonummer kunde de ju inte dra pengar den 28e och därmed fick vi en påminnelsefaktura. Vad som också framgick var att den här testmånaden som jag fick inte alls var något test utan jag hade blivit medlem direkt och hade bara "chansen" att säga upp mitt medlemskap inom 3 veckor från och med att det påbörjats. Ännu en detalj som blivit missat i translation! Så nu åker jag på att vara medlem på SATS i ett helt år bara för att de inte var tydliga nog med att ge rätt information till min ibland något förvirrade sambo. Hon skulle ringa upp till Stockholm och höra vad som kunde göras men det ända hon kunde göra var att halvera tiden sa hon..

Så nu ska jag sitta och punga ut med 300kr/mån i ett halvår för en träning som jag inte kommer att utnyttja fullt ut! ..jag går inte på gym och jag simmar inte så det enda jag betalar för är att gå på klassträning kanske 3ggr i veckan. Jag tycker inte att det är värt pengarna! Speciellt inte nu när jag känner mig rent ut av tvingad att gå och träna för annars betalar jag för något jag inte använder. Men hur kul är det att gå och träna bara för att man måste och inte för att man vill, dessutom själv! Nej, dessa pengar kunde jag ha lagt på något annat..t ex min nya passion för kaffe eller min Amigurumi-hobby..! För 300kr varje månad hade jag kunnat köpa en snygg tröja i månaden istället..Vi hade kunnat gå på bio en gång i månaden eller gå ut och äta en fin middag.. Man vill ju själv välja vad man lägger pengarna på och inte bli tvingad till det! Det kommer att svida i plånboken.

Fy FAN! Jävla blodsugare!

Gud är som en klistrig liten boll..

Hur härlig är inte Jonas Gardells serie "åh, Herregud!" där han försöker reda ut det här begreppet Gud? Han är så på pricken rätt i allt han säger och ifrågasätter Gud på ett sätt som ingen annan någonsin gjort, men trots det slutar han aldrig att tro. Han är roligt cynisk och sarkastisk men med så mycket sanning, han är en underbar människa om man bara orkar lyssna på honom ;D

För mig själv som är kristen men inte troende är detta ett helt underbart program. Jag tror inte på Gud, den Gud som alla verkar ha en gemensam uppfattning om vem det är. I själva verket tror jag att de som tror på Gud alla har sin egna uppfattning om vem eller vad det är, precis som att alla skapar sin egna uppfattning om allt annat i livet, och att det inte finns några som tänker samma trots att det kan finnas likheter. Alla är vi ju individer och har ett eget sinne och fantasi. Han, Fader Vår tror jag bara är en vanföreställning som kyrkan har försett oss med för att de som tvivlar eller är förvirrade enklare ska kunna förstå Gud och lättare hitta vägen till att tro. Sedan har kyrkan genom detta fått en oerhörd makt som gör de näst intill allsmäktiga i sig och det tror jag inte var meningen från början utan de har bara dragit nytta av situationen och sett att folk är så dumma och lätt kan bli manipulerade att underbedja sig, som slavar, påven och alla dessa män som präster och biskopar. Tron på Gud är bara ett sätt att skapa gemenskap och sammanhållning, och det är ju inget fel i det egentligen men när de går överstyr och blir något politiskt har det verkligen gått för långt. Det är okej om en liten grupp tanter och farbröder vill sitta med kaffe och be tillsammans men det är inte okej att ett gäng terrorister bombar ett annat land för att de tror på Gud!

Jag ser Gud endast som ett problem, det skapar mer ondska och elände att tro än att motstå. Så mycket krig och människoslakt det har varit och fortfarande är på grund av Gud..och det roliga är ju att alla dyrkar samma primitiva Gud som med tiden har växt ihop från att ha varit flera olika gudar till en och samma som har makt över allting. Det går inte ihop för mig att en enda gud skulle kunna besitta varken möjligheten eller förmågan att styra allting. Världen är uppbyggd av flera olika komponenter som agerar med varandra i symbios för att fungera, alla ekosystem kräver varenda liten varelse och växt för att ha perfekt balans och därför kan det inte vara en enda kontrollerande kraft som står över allt annat.. För mig är det mer logiskt att som t ex i Asatron eller i den Grekiska mytologin ha flera gudar som var och en ansvarar för ett visst område i livet och som, om man vill, man kan tillbedja när man behöver vägledning inom just det specifika området. Sedan tror jag inte heller att man kan be till en gud, varför skulle en gud sitta och lyssna på varenda liten människa som har problem och ömka dem så att var och en får exakt som de vill? Det funkar inte att be en gud om saker eller göra en deal med en gud, det är en uppfinning av människor som bara fungerar på andra människor som en sorts förhandling eller köpehandel. En gud är ingen människa och därför kan man inte prata direkt med guden.

Jag är inte helt otroende..jag tror på Ödet, som en kraft utom oss som vi inte kan kontrollera men som är där och på något sätt vägleder oss till det stället som är förutbestämt för oss vare sig det är bra eller dåligt, och Moder Jord, som den gnistan i livet som får allting att leva och som när den försvinner får allting att dö. Jag tror inte att allt har en mening men jag tror på att allt som händer skulle hända. Folk får tro precis vad de vill så länge de inte försöker övertyga någon annan om att det är det rätta sättet att tro, det är det jag lever efter. Jag tror inte på människan, även om jag skulle vilja men hon gör så mycket ont i världen att det helt enkelt inte går. Jag tror inte heller att "alla har något gott i sig", det är bara att kolla på nyheterna en kväll så är det omkullkastat för ingen som våldtar, mördar eller misshandlar kan ha något gott i sig som kan skina igenom. Jag tror på individen, att alla måste tro på sig själva för att klara av livet, man sätter sig själv i dåliga och bra situationer och det är upp till var och en att göra det bästa av det. Jag måste tro att jag tar mig igenom allting och kan skapa mig min egna framtid och tillvaro. Ska man be till något/någon så ska man be till sig själv för styrkan att orka. Det är mest i dåliga och jobbiga tider som "vi ber" för att få hjälp men jag tror att genom att sätta ord på det jobbiga och formulera en lösning så ger vi i själva verket kraft till oss själva och inte vädjar till en gud som sedan belönar oss för att vi ber.

Religioner har kommit väldigt långt sedan begynnelsen av dem men mycket har gått förlorat längs vägen och mycket som beklagligt nog blivit kvar är stenålders saker som egentligen borde utrotas. Jag tror starkt på att världen skulle vara en mycket bättre plats utan religion, eller att det fanns en större förståelse för andra religioner och ett accepterande som sträckte sig över hel jorden, där alla får tillåtelse att tro på exakt det de vill. Vi har nog mycket att lära utav varandras tro om vi bara hade lyssnat. Tänk alla indianstammar och andra små kulturer som hade sina egna religioner som var så mycket mer än att bara tro, det var läkekonster, kunskap om naturen, sammanflätade liv med djuren etc. Världen skulle nog vara en bättre plats idag om vi hade dragit lärdom av dem istället för att utrota deras tro och lära dem "den rätta"..

Eller vad tror du?

Nu är jag inte ensam längre! :D

..nu har även jag Boken!

- Virka Amigurumi av Mia Bengtsson

En perfekt bok att börja med! Jag slängde mig ju bara in i detta med att virka Amigurumis för att jag redan kunde virka och kände mig självsäker nog att ta mig an det utan att tänka mer på hur man egentligen ska göra utan klurade ut det själv med hjälp av min pysslarhjärna..och det är väl lite det jag tycker glädjen i att göra saker själv innebär, att man knåpar ihop det själv för egen maskin och stöter man på ett problem kan man ta hjälp utifrån andra. Men som sagt oerhört utförliga beskrivningar i början av boken som en liten kom-i-gång och jag har lärt mig nu vad en popcornmaska är! ;D Boken innehåller ju mycket trevligt och fint utförda men rätt så små djur och vissa känner jag att jag inte kommer att virka..till exempel en morot! Vad ska jag med den till? Men det kan ju vara skoj att virka en till kaninen som det också finns mönster på..

Inhandlade även en till bok när jag ändå var igång;

- Kyuuto! Japanese crafts Amigurumi utvigen av Chronicle Books

Lite besviken blev jag på denna boken då det ska vara ursprunget av Amigurumis, direkt från Japan men figurerna är inte alls så fina och runda som jag tycker att de ska vara utefter Pokemón och Hello Kitty, då föredrar jag Mias figurer. Men som sagt alltid bra att ha flera böcker att hämta inspiration ifrån! Nu har jag ju fler mönster att gå efter som jag bara kan sätta sin egna lilla touch på och modifiera lite för att få dem exakt som jag vill. Det är ju slitsamt att alltid sitta och göra egna mönster..trots att det är hiskeligt kul det med och halva nöjet med att virka och skapa! ;D ..jag säger inte vad jag har på g nu..det blir som en överraskning!

inspiration har många namn..

Älska presentkort!

Det är väldigt underskattat det här med presentkort. Vissa tycker att det är opersonligt att "bara" ge bort ett presentkort till någon som fyller år eller vid andra högtider eller firanden men jag tycker att de är helt perfekta! Det finns ju inget roligare än att få gå till butiken med sitt presentkort och gotta sig i vad som finns där och bara plocka ner allt som man har suktat efter ner i kundkorgen och sen glatt skutta iväg till kassan för att betala och inte ett öre behöver dras på ditt eget VISAkort utan allt tas på presentkortet! Kan det kännas härligare? ..och i slutändan fick man ju ändå det man önskade sig och den som gav presentkortet kan känna sig nöjd med att de gett något bra och glädjande..så det är en win win situation!

Dessa inköp idag var endast med presentkort;

Inköp på Panduro

- 3st garn

-2st filtark

- 3st olika band

- hattar

- gyllene kronor

- svarta ögon

- 12st "brads"

- hjärtclips

- prismor

Inköp på Clas Ohlson

- espressokanna

- spagettislev

- soppslev

tidigare i förra veckan inhandlade jag ju fina smycken på Dazzling för ännu ett presentkort..

Help me, somebody, she's out of her mind..

Jag glömmer bort mig själv ibland.

Alltså vem jag är innerst inne.

Det gör att jag blir osäker i sociala situationer.

Att jag tar på mig onödig extra skit..

Tror att andra dömer mig.

Sätter mig i det där hörnet och jag pekar på mig själv

och jämför med andra..

Jag är en sådan person att jag driver gärna med mig själv och bjuder på mig men det ska vara på mina egna villkor och inte på min bekostnad. Jag är en glad och sprallig flicka egentligen men jag är förbannat trött på att finna mig i situationer där jag tvingar mig själv att vara trevlig och vänlig när jag egentligen inte alls trivs. Jag måste börja se och lyssna på mitt sinne och min kropp. Det psykiska avspeglar sig ofta på det fysiska och är de inte i harmoni finns det inget som håller mig samman och det är då mina tankar springer ifrån mig.

Men det är dags att rikta det onda åt ett annat håll.

Jag är deprimerad.

Det erkänner jag och det är helt okej.

Nu är det bara att börja jobba på det.

Mitt mantra som jag måste komma ihåg oftare;

- inget kan skada mig i livet

- jag skiter i vad folk tycker om mig

- jag är tuff och jag är stolt för den jag är

- livet är mitt och jag kan göra precis vad jag vill

Soltörst!

En underbart solig dag här i Göteborg och lilla josie hoppade upp och ner av glädje när hon skuttade ur sängen i morse. Mer sol betyder mer töväder och mer töväder betyder att våren snart kan börja och kommer väl våren så kommer även sommaren snart och jag längtar!

Jag längtar så mycket att det kliade otroligt ivrigt i fingrarna av att få köpa sommarkläder när jag gick i stan idag med mina kines-inspirerade glamour ögon och smaskade med de lätt sammanklistrade läpparna med rosaglittrigt läppglans efter att jag blivit uppsminkad av en tjej i Color City på Åhléns, lite för mycket för min smak men alltid gött att bli gratis sminkad! Hur som helst så vill jag har bort den här nedrans ihärdiga och kalla snön nu! Jag vill flanera omkring barfota i lätta och skira klänningar med sommarblekt hår och brun hy..jag vill sitta och massera tårna i sanden på stranden medan man avnjuter en god och fräsch sallad och låter all hårhet, instängdhet och kyla från vintern bara rinna av skinnet för att ge plats åt det varma lugnet. Jag vill jag vill.. jag vill!

Jag ville så mycket att det blev en härlig solterapi en halvtimme i solariumet på Black Tan efter jag gjort stan - börjar klart se en mörkare nyans av hud samt mer fräknar i ansiktet! ;D Fortsatte hemma med att utnyttja den soliga dagen och "solade" vid fönstret, eller ja i alla fall lapa i mig så mycket solstrålar jag bara kunde för att klara av de kommande dagarna. Allt medan jag satt och pysslade på lite presenter och en överraskning till en underbar människa.

Jag bara älskar att ge bort saker till mina nära, speciellt om jag gjort dem själv. Jag bygger upp en förväntan och blir alldeles pirrig av att veta att jag snart ska skicka iväg tingen och så blir jag sen nervös när jag skickat dem för vad mottagaren ska tycka och kommer han/hon att tycka om den och uppskatta den på riktigt inte bara så där på låssas och sen lägga undan min sak i någon vrå där den får samla damm?! Därför brukar jag alltid följa upp mina försändelser och se om de blev till glädje eller inte..jag älskar som sagt att ge bort saker, nästan mer än att få, men de ska vara till nytta och sprida glädje och lycka annars har de inte uppfyllt sitt syfte. Mina kreationer måste ha ett syfte!

Jag ska få se ännu en film av den älskade Tim Burton imorgon! ;D Alice in wonderland. Vi trodde att det skulle vara fullbokat eftersom det är världspremiär och allt men se nej det fanns gott om platser i de salar som visar filmen på engelska. Det är väl en hel del barnfamiljer som har bokat in sig på det svenska talet antar jag..stackars barn. Vet föräldrarna hur Tim Burtons filmer brukar vara? De brukar inte vara så väldans barnvänliga.. Men men jag hoppas på att den är riktigt härligt ruskig och nytänkande och med en massa mörkt så där som bara HAN kan få till det! Vi får se. Imorgon runt elva vet jag! Mm..spännande! ;D

Days in the city

(Adam har pillat med kameran..därför så konstig färg på bilden..)

Var på ett underbart frigörande, kraftfullt och kreativt gympass igår; SATSFlow! En holistisk träningsform med kombinationer av yoga, tai chi, kampsport, stretch och pilates, vilket visade sig vara en mycket väl genomtänkt serie av övningar där man både fick hitta friden i sig själv och lösgöra lite känslor. Utvecklande, rolig och utmanande. Kommer definitivt att köra det passet igen! Tummen upp även för SATS i Kompassen, de var mer vänliga och tillmötesgående för "första-gången-människor" än SATS på Backaplan.

Efter väl utförd träning gick jag mig på kundkväll på Dazzling och med mitt presentkort på 300kr och erbjudandet på 20% rabatt på hela sortementet fyndade mig;

- ett halsband med runda cirklar och en platta med orden "Now or never" och "Harmony" på. Passar mig mycket bra just nu när jag försöker att testa nya saker varje dag.

- 4st armband 2pack, vita och silverpärlor plus lite annat fint på gummitråd så de är lätta att sätta på sig. Ordet "Laugh" på en av "medaljerna" som ska påminna mig om att skratta lite och le var dag! ;D

- två stycken rosett-spännen, svarta.

..och allt detta fick jag användning för ikväll när det blev Casinokväll! ;D Första gången där och shit vilken känsla det är att gå runt där bland borden och maskinerna som man tidigare bara sett på film. Lärde mig att spela Roulette. Satsade 20kr och vann på nr 14 över 600kr! Det kallar jag bra utdelning..men oddsen på det spelet är verkligen inte höga. Det gäller att man har lite att spela med så kan man kamma hem lite. Idag var Adam mer turgubbe än jag..lämnade honom där när jag åkte hem för utvilande och kraftsamlande inför ännu en arbetsdag imorgon. Vi får se om det var på gott eller ont som jag lämnade honom på Casino Cosmopol men innan jag gick hade de 800kr vi gick dit med blivit ca 2000kr, så allt kan hända! ;D det gäller att ta risker.

Fokus på kroppen

Solat solarium i en halv timme, andra gången på två veckor och redan börjar jag ana en lite brunare ton i min annars så vita hy. Dessutom börjar fräknarna att framträda i ansiktet så jag har redan mysigt sommarskin med fräknar på näsan ;D

Yogat ikväll, för att sträcka ut kroppen..musklerna känns aningen korta och strejkande. Skön känsla direkt när jag kom in i salen, tända ljus och skön musik. Instruktören var väldigt bra och noggrann och det hela gick väl tills jag fick muskelkramp i höger triceps efter en övning..haha tog väl i lite för hårt. Men det känns mer och mer att sådana här lugna träningar där man fokuserar på att lära känna sin kropp och sträcka och sträva efter längre muskler passar mig mycket bra. Det är skönt att komma i kontakt med sig själv på det sättet.