Kroppskomplex..

Nu har jag gått och skaffat mig nya kroppskomplex ;D Alltid lika kul när man hittar något på sin kropp som man plötsligt blir medveten om och börjar störa sig på!

Jag har ju "vuxit" ifrån mitt benkomplex som jag har haft i alla år eftersom det inte har varit något "kött" på benen haha men nu har jag lyckats medla mellan kroppen, huvudet och självbilden så på den fronten är det lugnt trots att mina ben fortfarande är smala men det är en glädje i det och jag visar nu mera upp dem i tights och högklackat istället för att försöka dölja dem i baggyjeans.

Det som har slagit mig nu är att magen inte är vad den har varit och att det börjar bildas lite små handles i sidorna som förvisso är ganska fasta fortfarande men inte ser speciellt inbjudande ut när man sätter på sig ett par snygga tighta jeans och det blir lite bulligt vid linningen. Om jag sedan sätter på mig en åt sittande topp eller linne så blir de ju liksom ännu mer framträdande.. *Suck* Missförstå mig rätt, jag är jätteglad över att jag äntligen har fått former från att ha spenderat merparten av mitt unga liv som en sticka, men det ser helt enkelt inte proportionerligt ut i mina ögon. (alla är vi självkritiska och har våra små ideal) Detta går naturligtvis att fixa genom träning, vilket jag ska. Träningstips mottages med ett leende?

Vad som inte går att träna upp däremot är bröststorlek. Jag har tidigare välsignat dessa små bröst jag har med tanke på att de, liksom resten av mig, växer och mognar med tiden men sådant har inte blivit fallet. Det som har triggat detta komplex är alla fina kläder ute i butikerna som kanske inte kräver det men som absolut sitter bättre om man har en liten hylla att fylla ut med. Kläder kan jag förvisso sy själv som sitter bättre och som framhäver det jag vill samt att jag har fastnat för den geniala idén att bära ett skärp över bröstkorgen så att den hjälper till att "pusha upp" men faktum kvarstår fortfarande när man tar av sig alla kläder..

Även bh-fronten börjar diskriminera mot de som har små bröst där bh-modellerna ser mycket vackrare och snyggare ut i större storlek och det är svårt att hitta en kupa som sitter riktigt bra. Lösningen på detta problem har jag ingen och det är synd..brösten är inte det som definierar mig men det är definitivt det som gör att jag känner mig kvinnlig och inte som en liten flicka.

Nya framtidsplaner och personlig utveckling

Jaha då var den livsförändrade kursen som man letat efter, sökt och kommit in på helt i onödan, all möda var förgäves. Griniga gamla människor som vill hålla sig till restriktioner och inte alls är öppna för förändringar, förslag eller kompromisser satte stopp för mina förhoppningar och planer.

Men de kunde inte döda min dröm! Som det ser ut nu finns det alltså ingen eftergymnasial utbildning som erbjuder det samma som ett hantverks program eller ett design och sömnads program av något slag erbjuder på gymnasiet. Det går alltså inte att bara tenta av det man kan och få det dokumenterat så att omvärlden också kan förstå att jag är bra på det jag gör så att jag kan få en chans att söka vidare utbildningar så att jag kan utvecklas mer och börja arbeta på den livsplan som jag vill sätta i verket.

- Tillskärar utbildning - klädsömnad - bröllopsklänningar - egen syateljé - flytta utomlands - money and fame - livskvalité!

Detta suger.. Men läsa lite kurser som Småföretagande på Komvux nu i vår ger mig lite mer kött på benen och ger mig en lite knuff i rätt riktning.

Jag får helt enkelt angripa det här problemet från ett annat håll. Under tiden jobbar jag på att bygga på mina kunskaper och min kompetens så att jag kan uppnå en högre befattning inom den arbetsmarknaden som jag insett att jag hör hemma i och som jag verkligen trivs i. Fortsätter att jobba på Mornington Stravaganza i reception samt som barista i vår espressobar som vi har i hotellobbyn. ;D Vidare i höst blir det en KH-utbildning som innebär Receptions- Konferens- och Housekeepingansvar och som förhoppningsvis kommer att ge mig mer inblick i denna servicebransch och ge mig de nödvändiga kompetenser att klättra ytterligare i arbetsstegen - på väg mot toppen!

Under tiden bygger jag på och utvecklar min hobbyverksamhet; - egen amigurumikollektion - beställningar - utställning - publicering av egen 'gurumibok ;D

Tur att man är ung och börjar i tid så att jag har råd att tänka om, börja igen och göra bättre. En sak är säker; ingen ska få säga till mig vad jag inte är kapabel till eller vad som inte kan göras. Detta är mitt liv och mina drömmar så jag planerar mitt liv som jag vill och blir det jag älskar passionerat att syssla med!

Chihuahua - världens läskigaste hund!

Jag är så trött på alla hundägare som går stora omvägar förbi oss så fort vi är ute och går, jag och mina små pojkar. Det spelar ingen roll om det är stora hundar, pudlar, terrier eller till och med små mopsar - alla blir skräckslagna, skriker till och ändrar dramatiskt färdväg när de ser oss tre komma nerstormandes längs vägarna. What's up with that?

Jag menar en liten svart och vit chihuahua på 2,5kg som bara vill hälsa och helst leka med vovvar han träffar, eventuellt lukta dem lite i rumpan för ja han är könsmogen och tycker att tikkiss är det godaste som finns och propsar på att gå ut bara för att slicka på gula snöfläckar..men kom igen, han skulle aldrig bita någon! Det mesta han gör är att grymta lite och kanske slänga iväg ett litet oskyldigt skall.

Sen har vi ju förstås den lilla rödbruna chihuahuan på 2kg som tycker att det är hemskt roligt att skälla på allt och alla men mest bara för att han vill varna att han är en liten herre som är ute och går och som äger mestadels av den ytan han brukar promenera på ;D Inget illa menat med det, grabben har ett stort ego! som brukar lägga sig så fort han inser att det inte är någon fara eller så fort han känner att han inte behöver skydda mamma längre utan det är okej att se vad det var som var så läskigt.

Ingen av dessa två har någonsin bitit någon. För det första når de inte ens upp! För det andra så är de faktiskt uppfostrade. ..och för det tredje så skulle det hända något så är de ju så små att vem som helst, till och med barn, skulle kunna mota bort dem, slänga iväg dem, plocka upp dem och gå iväg med dem under armen. So com' on! Vad är alla hundägare rädda för när de ser oss?

Största anledningen till att folk är rädda är nog att de är osäkra på hur deras egna hundar ska reagera på så små varelser. Då ligger det på dem att de inte har lyckats uppfostra sina hundar rätt. Men oftast brukar hundar kunna lösa detta själva genom att få hälsa och bestämma rangordningen. Vi hundägare behöver bara se till att det inte urartar i något slagsmål där någon hund blir skadad, vilket i de flesta fall skulle bli mina små chihuahuas eftersom de oftast är minst. Så är det någon som borde vara orolig när hon möter andra hundar så är det ju jag! ;D eller hur?

Släpp era hundar mer! Sluta vara skraja! Lär er att fostra dem så att de håller sig och lyder er fast de är lösa så kan vi alla släppa våra hundar och de kan få leka tillsammans! ;D