Ibland så måste man få styla lite extra och på ett överdrivet sätt visa andra att man faktiskt är ganska förbannat bra ;D ..som när man har en sån där kanondag på jobbet och allting bara flyter på, 11 avreser och 5 stanna bara avverkas en efter en utan att man riktigt reflekterar över det och helt plötsligt är man klar och klockan visar bara 15.00! Det roliga är att det har visat sig ett flertal gånger att jag arbetar som bäst under min egen press och faktiskt vid de tillfällen då jag är så där riktigt jag-vill-inte-kliva-ur-sängen- och somnar-på-spårvagnen-på-väg-till-jobbet- trött, vilket kan verkas rätt så märkligt men har det hänt mer än en eller två gånger så är det mer av ett konstaterande än slump att det förhåller sig så. Sannolikheten för att det finns ett samband mellan min arbetsförmåga och slagen-med-en-klubba-i-huvudet-trött är ganska markant ökande. Det är då som händerna går av sig själv på invand rutin och huvudet är för trött för att sysselsätta sig med en enda tanka utan simmar runt i något sorts grå dimma, när jag okuperar mig med tankar är det lätt att man stannar upp och glömmer bort vad man gör och hur mycket det är som man har hunnit göra innan man kom på sig själv.
Nej men det är roligt att glatt komma skuttande till sina kollegor, som fortfarande är mitt uppe i sina arbetsuppgifter och fråga om de behöver hjälp ;D ..och sen få gå in i deras kvarvarande rum och bädda skitsnygga sängar som man stolt som en tupp kan lämna efter sig för beskådning. Det tycker inte jag är helt fel i alla fall.
Sen var det ju det här med att ta sig hem idag.. Jag kom till brunnsparken med 3an men inte längre. Tydligen pågick det något arbete på Göta Älvbron och varken bussar eller spårvagnar kom över i någon utav riktningarna informerade den lätt irriterade busschauffören oss förväntansfulla resenärer som hade hoppat på 18 i hopp om att bussen i alla fall kom över till andra sidan om inte spårvagnen gjorde det, det brukar alltid vara så.. Men denna dagen runt halv 5 fredag eftermiddag var det enda alternativet att ta sig över till Hisingen att gå eller ta cykel! Det bekymrade mig inte ett dugg eftersom det också råkade vara väldigt vackert väder så här i slutet av arbetsveckan. Det som faktiskt irriterade mig var att alla andra blev så himla gnälliga för att det inträffade något oväntat och oförutsägbart istället för att välkomna utmaningen och äventyret. Visst jag kan erkänna att jag hade inte varit så pigg på en promenad heller om det hade regnat som spön i backen men så var ju inte fallet. Långsamt gick det upp för folk att det skulle ta tid att ta sig hem idag och det gick inte fort att komma av bussen när ljuset väl gick upp för dem, jag antar att de fortfarande hängde kvar vid hoppet om att nya strålande besked skulle komma vilken sekund som helst..
Så för andra gången i mitt liv har jag gått över den långa bron - i klackar! En promenad som tar runt 35-40min och mina fötter kan vittna om att det mot slutet blev en rätt smärtsam upplevelse. Men med härlig feelgood musik i öronen och med utsikten över den guppande, ledsagande rumpan i tajta kort korta vita shorts (inte helt perfekt rund men ändock avnjutbar och med sådana där tillhörande kramgoa lår) tog jag mig tryggt över till hemområdet. Det finns nackdelar med att bo på en ö där man är strängt beroende av att trafiken över bron till fastlandet är fullt fungerande. Tänka sig!
Det var dock en rolig syn att först och främst se alla uppradade bussar på en linje från mitten av bron ner till Frihamnen i sällskap av en spårvagn och dessutom se alla människor som i vild panik eller i lugnt gemak tog sig till ena eller andra sidan beroende på vilket som var deras mål. Tack och lov var man ju på väg hem, annars hade det varit jobbigt! Det var även en lustig syn när en helt tom spårvagn kom tågandes förbi när den hade blivit släppt från sin fångenskap, inte ofta man ser det mitt på dagen när alla arbetande människor är på väg hem!
