Yes, jag är fortfarande kvar i detta djävulusiska arbete som jag älskar att hata. I början hade jag inga problem med det men när det går från att vara ett sommarjobb sen man var 13år och framåt till att vara ett försörjande jobb idag så känns det inte riktigt som att den personliga utveckligen har kommit så långt.
Dessutom har det blivit mer eller mindre ett imigrationsarbete där majoriteten är utlänningar som man inte ens kan ha en riktig konversation med! Man förstår inte hälften av vad de säger, utan får upprepade gånger fråga vad det är de pratar om och försöka luska ut vad det är de vill få fram egentligen. Ska det va såhär?! När jag började, för en väldigt lång massa tid sedan på turisthotell uppe i det blomstrande Dalarna var det bara unga svenska tjejer som jobbade för att tjäna in lite extra fickpengar. Men nu är det ett arbete för de lägsta i sociteten och för dem som inte har någon proper utbildning känns det som.. Man känner sig rätt nedvärderad och utnyttjad då man delar samma yrke med personer som inte ens kan tala svenska korekt och som med all säkerhet har familj eller vänner som är beroende av socialbidrag och har på annat sätt utnyttjat det svenska systemet och gästfriheten för att få som de har velat.
Förstå mig rätt, en av mina bästa kompisar är bosnier och jag älskar hela deras familj, de är helt underbara och fantastiska personligheter med ett öppet sinne och varma hjärtan. Jag har ingenting emot utlänningar om man lär känna dem personligen, då är de som vem som helst, men hur ska jag kunna lära känna en människa som jag inte kan ha en normal konversation med? Förr bannade jag min moder för att hon lätt hade förutfattade meningar men nu finner jag mig i samma situation och drar lätt till med en förutfattad uppfattning så fort jag ser en "pakis"..och jag får be om ursäkt till henne för ju mer man stöter på dessa individer desto mer inser jag att hon hade rätt.
Tro mig, jag har försökt ett antal gånger att prata med utlänningar av alla dess slag. Jag jobbade en kort tid på Göteborgs Tolkförmedling där man skulle ta kontakt med ett x antal tolkar som var anställda hos företaget men som kom från alla världens olika hörn. Vi bokade dessa tolkar pga av att dera kära landsmän skulle ha en tid hos läkaren, eller satt på Migrationsverket, eller skulle ha ett föräldrarmöte i skolan etc..och vid alla dessa olika tillfällen behövdes en tolk eftersom personen i fråga inte kunde konversera med behörig svensk person! Iaf så drog man sig för att ringa till dessa tolkar endast pga att det fanns en språkbarriär, och detta var ju tolkarnas arbetsgivare! ..som de inte kunde ha en dialog med! Jaja, jag ska inte dra alla över en kam, det finns faktiskt vissa inflyttade som verkligen anstränger sig. Ett exempel är Sara Muse, namnet antyder att hon är svensk men stod på Somalielistan, man pratar med henne i telefon - förstår varandra perfekt. Sedan kommer hon in på kontoret en dag, en liten mörkhyad tjej i svart slöja och man tror varken sina ögon eller öron när hon presenterar sig som Sara Muse. Jag blev förvånad men glatt överraskad. Det finns hopp ändå för en del. Men jag börjar bli jävligt trött på den här gängmentaliteten och attityden som så många andra mörkhyade har idag, de springer runt i sina små gäng och leker tuffa..men utifrån sett är de bara extremt nerverande och fjantiga. ..och de förväntar sig blint att alla ska hjälpa dem så de inte ens ska behöva lyfta på ögonbrynet.
Ska invandrare bo här och jobba i vårat land ska de
1. lägga tid och energi på att lära sig språket ordentligt, med riktiga vokabulär, meningsbyggnader och uttal
2. ha viljan att både förstå vår kultur och anpassa sig till den
3. visa respekt mot det svenska folket, vi har faktiskt tagit er till oss och gett er tak över huvudet och pengar i fickan
4. kunna och ha som ambition att smälta in i arbetsmarknaden och prestera till önskad nivå
Visst det är bra att ni kan ett annat språk, kul för er, men ni kan väl visa oss svenskar lite respekt och tala inte erat språk med varandra när ni är i ett sällskap där vissa individer inte kan förstå ett skit av vad ni säger! As far as we know, kan ni lika väl prata skit om just oss medans vi är i er närmaste närhet. Jag tycker själv personligen att det är jättestörande och kränkande.
Att det finns alla möjliga olika sorters människor runt om i världen med olika hudfärg, språk och kulturer förstår jag och tycker är väldigt givande och intressant. Vad jag inte förstår dock är varför Sverige ska förvandlas till någon sorts konstnärspallett med all världens färger på. Vad har hänt med vårt land? Vart har vikingarna inom oss tagit vägen? Kommer det i framtiden att finnas fler svenskar utomlands, utspridda, och Sverige bli förvandlat till någon sorts tillflyktsort dit alla som har det svårt kan fly och andra som bara vill och känner för det kan ha tillgång till? Jag börjar fundera på om detta är landet som jag vill uppfostra mina barn i, där var och varannan skolkamrat knappt kan prata med sin kompis och där vissa av flickorna bär en slöja som är så lång och täckande att man knappt kan se hur de ser ut. För det är nästan så, jag börjar ha mer rädsla och distans till kvinnor i heltäckande slöja än deras män..man vet aldrig vad de kan ha därunder eller vad de bär på för sjukdom, för man ser ju inte hur de ser ut!
Nej, vi ska jobba på Sverige och utbilda våra egna vikingar istället för att fokusera på att ge invandrare de arbeten och möjligheterna som finns. Svenskar? Ja, de som ser ut som svenskar, är födda i Sverige, har svenska föräldrar. Visst är det en lite begränsad beskrivning..man kan ju ha finska, danska, norska, tyska föräldrar etc, men man är fortfarande skandinavier och kan lätt tas för att vara svensk. Andra kan ha svenskt medborgarskap, visst, men det gör dem inte till svenskar! ..hur gärna de än vill.
Jag är trött på att slita häcken av sig för småsummor på ett skitjobb jag delar med mrs Mohammad! Men vad kan jag göra..undvika dem och vänta tills förändringarnas vindar börjar blåsa.
Länge leve asagudarna!
P.s när jag är klar med detta arbetet och har lagt det bakom mig för alltid, när Olga - städartanten bara städar hemma för sin egen omgivnings lycka.. då ska jag tatuera en pinuppa dressed as a french maid på min kropp och sätta punkt för min första karriär på arbetsmarknaden ;D
Melody Gardot
Melody Gardot
