Alltså vem jag är innerst inne.
Det gör att jag blir osäker i sociala situationer.
Att jag tar på mig onödig extra skit..
Tror att andra dömer mig.
Sätter mig i det där hörnet och jag pekar på mig själv
och jämför med andra..
Jag är en sådan person att jag driver gärna med mig själv och bjuder på mig men det ska vara på mina egna villkor och inte på min bekostnad. Jag är en glad och sprallig flicka egentligen men jag är förbannat trött på att finna mig i situationer där jag tvingar mig själv att vara trevlig och vänlig när jag egentligen inte alls trivs. Jag måste börja se och lyssna på mitt sinne och min kropp. Det psykiska avspeglar sig ofta på det fysiska och är de inte i harmoni finns det inget som håller mig samman och det är då mina tankar springer ifrån mig.
Men det är dags att rikta det onda åt ett annat håll.
Jag är deprimerad.
Det erkänner jag och det är helt okej.
Nu är det bara att börja jobba på det.
Mitt mantra som jag måste komma ihåg oftare;
- inget kan skada mig i livet
- jag skiter i vad folk tycker om mig
- jag är tuff och jag är stolt för den jag är
- livet är mitt och jag kan göra precis vad jag vill
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar