Tappat rutinen..

Tappat kontrollen.. Trodde att det skulle vara en lättnad att flytta till eget. För en stund när jag vant mig vi tanken så var jag faktiskt både glad och lättad över att få ta hand om min egen smuts och bestyra med mina egna tillhörigheter. Men faktum är att det tär på mig. Jag finner ingen glädje i att gå runt i en annans lägenhet där mina saker råkar stå och städa runt för det känns ändå som att jag städar för någon annan och tycker aldrig att det blir så rent som jag vill ha det.
Jag har släppt på mina krav på mig själv och det känns väl bra men det har även gjort så att jag tappat kontrollen och de strikta tyglarna jag hade på mig själv är näst intill obefintliga. Jag bryr mig bara om mig själv och i minsta möjliga mån gör det som behövs och vad som förväntas av mig. Det minsta lilla som krävs av mig själv blir plötsligt jobbigt och överväldigande.. Min bedrift har trappats ner avsevärt och mina rutiner rubbats totalt. Det senare gör mig ingenting, jag vill leva mer fritt och ledigt men det känns som att enkla saker runt mig fallerar på grund av att jag inte orkar rikta min fokus åt dess håll länge nog för att allt ska bli löst. Vilket lämnar mig i en hög av ogjorda ting som jag finner inte stör mig alls att de förblir ogjorda. Tiden räcker inte till och entusiasmen för att genomföra uppgifterna finns inte.

A heart without a home

Riktigt jobbig att känna att man inte trivs där man bor. Att bo hemma hos någon annan har aldrig stört mig tidigare. Jag brukade kunna bo vart som helst. "Home is where the heart is" brukade vara mitt motto men nu finner jag mig i en andra hands lägenhet där jag har mina saker men jag njuter inte alls av att bo själv, jag vankar runt oroligt när jag är där och drar mig för att åka dit, håller mig borta så mycket som möjligt. Jobbet är min räddning och undanflykt och jag ser det bara som en plikt att åka dit där mina saker står pga att jag har småpojkarna hemma.
Jag hade en annan styrka i mig förut. Det fanns inget som kunde rubba mig. Jag stod fast i min värld och mina värderingar och så länge jag hade en plats att återkomma till för att samla mig igen.
Nu är jag bara ett vandrande tygstycke som inte lyckats fastna någonstans. Ingen ro och konstant trött i själen, för evigt flyende från den osäkra tillvaro jag befinner mig i och förgäves sökande efter en plats att kalla Hem igen.

Vad ska det bli av mig?

Jag tror att jag måste gå tillbaka till den lilla men starka, envisa bitchen som jag var i mina tidigare år. Den som inte tog skit från någon, som inte lät sig klivas på, som sa ifrån och visste var hon hade sina värderingar. Känns som att det är det som behövs för att överleva detta som vi kallar liv. Fokus ska vara på mig och vad som jag behöver för att må bra, lyckas i livet, inte bli sårad och inte tumma på vem jag är.
Blev påmind härom dagen av min kära syster om ett tillfälle där jag visade just min styrka och integritet och jag blev påmind om hur oövervinnerlig jag var på den tiden och hur jag saknar det nu. Hon har även beskrivit mig som; "Stark, Stolt och Trygg. Hade sina egna värderingar och syn på livet." vilket jag kan känna igen men inte identifiera mig med just nu i mitt skede i livet. Något som egentligen ska vara självklart just i den åldern som jag befinner mig i.
Detta förundrar mig och gör mig ställd. Vad har hänt under vägen som har gjort att jag har tappat bort allt detta? Vart tappade jag bort mig själv? Min perfekta och trygga bubbla sprack utan att jag märkte av det. Vad märkligt.
Jag behöver bygga upp min mur igen, men denna gången ska det inte vara ett plexiglas som hindrar yttre världen från att nå mig utan mer av en skyddande cirkel av salt där de hemska varelserna från den skrämmande tillvaron inte kan nå mig, ingen kan komma åt mig om jag inte ger dem formeln för att klara sig över den frätande linjen av beskydd runt mig. De kommer inte in om jag inte tillåter dem att göra det, de ska inte få såra mig utan tillstånd.
Men vem vill jag vara? Inte så lätt att återgå till något när förutsättningarna har förändrats..

Jag får testa mig fram helt enkelt.

Förändring #4

..som egentligen hör ihop med Förändring #1

En till TATUERING! Varför vänta när man redan har idén och motivet klart? Jag lade mig under nålen en igen och hittade boten mot mensvärk! Flickor, det tar definitivt bort koncentrationen från den inre smärtan! ;D

Det är tänkt att den nya blomman på foten ska bilda en helhet med de andra blommorna som jag gjorde tidigare. Även denna gången tog tatueraren, Peter på American art Tattoo, motivet rätt av och tur var väl det för han skulle ju upprepa proceduren med att sätta liknande konstverk på min fot som han tidigare hade gjort på benet! ;D

Mycket nöjd med helheten av resultatet. Blir supersnyggt i öppna högklackade skor nu när vintern ger vika och lämnar plats för att bära lättare skor.

Älskar att man kan bära sin kreativitet på sig - för alltid!

yorkshirepuddingar á la Jamie på josie's vis

Det finns hur många matprogram som helst på tv nu, så det är inte konstigt om man blir lite inspirerad. Fick bara lov att testa yorkshirepuddingarna som Jamie Oliver gjorde;

2½dl mjöl

2½dl mjölk

1 ägg

1 nypa salt

vispas till en len smet

Häll olivolja eller valfri olja i en

muffins plåt eller i vanliga muffinsformar

Häll i smeten fullt i muffinsplåten och ca till hälften i vanliga muffinsformar

Grädda i 125 grader i ca 20min

Ta ur puddingarna ur formerna och lägg upp

Vi serverade puddingarna idag till en god köttfärsgryta;

Kokt potatis och morötter

Stekt köttfärs och champinjoner kryddade med salt och mycket peppar

Blandas tillsammans i en gryta med köpt kalvfond, en grönsaksbuljong och en köttbuljong

Förändring #3

Ett till hål i örat!

Dagen till ära igår gick jag och gjorde ett litet bus för att smycka min skönhet ytterligare ;D

Från början har jag tänkte att nej, nu ska jag inte ta fler hål i kroppen utan satsa på tatueringar istället..men det har stört mig ett tag att bara ha 4 hål i höger öra. Jag gillar udda tal och tycker att det oftast ser bäst ut när det gäller allt, samt att jag har ett hål längst ner på vänster öra så därför blir det mer passande med 6 hål när man köper örhängen som oftast sitter i par! ;D haha Men mest för att jag tycker att det är snyggt med många hål i öronen.

Vi får se om jag fyller på vänster öra också så småningom, just nu sitter där 3 örhängen..

Soya-bullar ;D

Nu när det är min födelsedag och allt så kan man faktiskt inte fira utan bullar och tårta (inlägg om tårta kommer senare, kalas på fredag! ;D) men eftersom många av gästerna är laktosintoleranta får man byta ut lite ingredienser här och där för att få det att funka..och det går alldeles utmärkt! Går jättebra att lägga dem i färgglada muffinsformar också! ;D

Recept på laktosfria bullar;

250g Milda laktosfritt margarin

75g jäst för söta degar

5dl Alpro Soya

1½dl socker

1tsk salt

15-17dl vetemjöl

2 uppvispade ägg till pensling

pärlsocker

Grädda i 250 grader ca 5½ min.

Ni vet säker hur man gör bullarna så ingen idé att skriva ut tillvägagångssätt.

Lycka till!

Kroppskomplex..

Nu har jag gått och skaffat mig nya kroppskomplex ;D Alltid lika kul när man hittar något på sin kropp som man plötsligt blir medveten om och börjar störa sig på!

Jag har ju "vuxit" ifrån mitt benkomplex som jag har haft i alla år eftersom det inte har varit något "kött" på benen haha men nu har jag lyckats medla mellan kroppen, huvudet och självbilden så på den fronten är det lugnt trots att mina ben fortfarande är smala men det är en glädje i det och jag visar nu mera upp dem i tights och högklackat istället för att försöka dölja dem i baggyjeans.

Det som har slagit mig nu är att magen inte är vad den har varit och att det börjar bildas lite små handles i sidorna som förvisso är ganska fasta fortfarande men inte ser speciellt inbjudande ut när man sätter på sig ett par snygga tighta jeans och det blir lite bulligt vid linningen. Om jag sedan sätter på mig en åt sittande topp eller linne så blir de ju liksom ännu mer framträdande.. *Suck* Missförstå mig rätt, jag är jätteglad över att jag äntligen har fått former från att ha spenderat merparten av mitt unga liv som en sticka, men det ser helt enkelt inte proportionerligt ut i mina ögon. (alla är vi självkritiska och har våra små ideal) Detta går naturligtvis att fixa genom träning, vilket jag ska. Träningstips mottages med ett leende?

Vad som inte går att träna upp däremot är bröststorlek. Jag har tidigare välsignat dessa små bröst jag har med tanke på att de, liksom resten av mig, växer och mognar med tiden men sådant har inte blivit fallet. Det som har triggat detta komplex är alla fina kläder ute i butikerna som kanske inte kräver det men som absolut sitter bättre om man har en liten hylla att fylla ut med. Kläder kan jag förvisso sy själv som sitter bättre och som framhäver det jag vill samt att jag har fastnat för den geniala idén att bära ett skärp över bröstkorgen så att den hjälper till att "pusha upp" men faktum kvarstår fortfarande när man tar av sig alla kläder..

Även bh-fronten börjar diskriminera mot de som har små bröst där bh-modellerna ser mycket vackrare och snyggare ut i större storlek och det är svårt att hitta en kupa som sitter riktigt bra. Lösningen på detta problem har jag ingen och det är synd..brösten är inte det som definierar mig men det är definitivt det som gör att jag känner mig kvinnlig och inte som en liten flicka.

Nya framtidsplaner och personlig utveckling

Jaha då var den livsförändrade kursen som man letat efter, sökt och kommit in på helt i onödan, all möda var förgäves. Griniga gamla människor som vill hålla sig till restriktioner och inte alls är öppna för förändringar, förslag eller kompromisser satte stopp för mina förhoppningar och planer.

Men de kunde inte döda min dröm! Som det ser ut nu finns det alltså ingen eftergymnasial utbildning som erbjuder det samma som ett hantverks program eller ett design och sömnads program av något slag erbjuder på gymnasiet. Det går alltså inte att bara tenta av det man kan och få det dokumenterat så att omvärlden också kan förstå att jag är bra på det jag gör så att jag kan få en chans att söka vidare utbildningar så att jag kan utvecklas mer och börja arbeta på den livsplan som jag vill sätta i verket.

- Tillskärar utbildning - klädsömnad - bröllopsklänningar - egen syateljé - flytta utomlands - money and fame - livskvalité!

Detta suger.. Men läsa lite kurser som Småföretagande på Komvux nu i vår ger mig lite mer kött på benen och ger mig en lite knuff i rätt riktning.

Jag får helt enkelt angripa det här problemet från ett annat håll. Under tiden jobbar jag på att bygga på mina kunskaper och min kompetens så att jag kan uppnå en högre befattning inom den arbetsmarknaden som jag insett att jag hör hemma i och som jag verkligen trivs i. Fortsätter att jobba på Mornington Stravaganza i reception samt som barista i vår espressobar som vi har i hotellobbyn. ;D Vidare i höst blir det en KH-utbildning som innebär Receptions- Konferens- och Housekeepingansvar och som förhoppningsvis kommer att ge mig mer inblick i denna servicebransch och ge mig de nödvändiga kompetenser att klättra ytterligare i arbetsstegen - på väg mot toppen!

Under tiden bygger jag på och utvecklar min hobbyverksamhet; - egen amigurumikollektion - beställningar - utställning - publicering av egen 'gurumibok ;D

Tur att man är ung och börjar i tid så att jag har råd att tänka om, börja igen och göra bättre. En sak är säker; ingen ska få säga till mig vad jag inte är kapabel till eller vad som inte kan göras. Detta är mitt liv och mina drömmar så jag planerar mitt liv som jag vill och blir det jag älskar passionerat att syssla med!

Chihuahua - världens läskigaste hund!

Jag är så trött på alla hundägare som går stora omvägar förbi oss så fort vi är ute och går, jag och mina små pojkar. Det spelar ingen roll om det är stora hundar, pudlar, terrier eller till och med små mopsar - alla blir skräckslagna, skriker till och ändrar dramatiskt färdväg när de ser oss tre komma nerstormandes längs vägarna. What's up with that?

Jag menar en liten svart och vit chihuahua på 2,5kg som bara vill hälsa och helst leka med vovvar han träffar, eventuellt lukta dem lite i rumpan för ja han är könsmogen och tycker att tikkiss är det godaste som finns och propsar på att gå ut bara för att slicka på gula snöfläckar..men kom igen, han skulle aldrig bita någon! Det mesta han gör är att grymta lite och kanske slänga iväg ett litet oskyldigt skall.

Sen har vi ju förstås den lilla rödbruna chihuahuan på 2kg som tycker att det är hemskt roligt att skälla på allt och alla men mest bara för att han vill varna att han är en liten herre som är ute och går och som äger mestadels av den ytan han brukar promenera på ;D Inget illa menat med det, grabben har ett stort ego! som brukar lägga sig så fort han inser att det inte är någon fara eller så fort han känner att han inte behöver skydda mamma längre utan det är okej att se vad det var som var så läskigt.

Ingen av dessa två har någonsin bitit någon. För det första når de inte ens upp! För det andra så är de faktiskt uppfostrade. ..och för det tredje så skulle det hända något så är de ju så små att vem som helst, till och med barn, skulle kunna mota bort dem, slänga iväg dem, plocka upp dem och gå iväg med dem under armen. So com' on! Vad är alla hundägare rädda för när de ser oss?

Största anledningen till att folk är rädda är nog att de är osäkra på hur deras egna hundar ska reagera på så små varelser. Då ligger det på dem att de inte har lyckats uppfostra sina hundar rätt. Men oftast brukar hundar kunna lösa detta själva genom att få hälsa och bestämma rangordningen. Vi hundägare behöver bara se till att det inte urartar i något slagsmål där någon hund blir skadad, vilket i de flesta fall skulle bli mina små chihuahuas eftersom de oftast är minst. Så är det någon som borde vara orolig när hon möter andra hundar så är det ju jag! ;D eller hur?

Släpp era hundar mer! Sluta vara skraja! Lär er att fostra dem så att de håller sig och lyder er fast de är lösa så kan vi alla släppa våra hundar och de kan få leka tillsammans! ;D