Är det bara jag som brukar ha dessa?
Jag har gått över från att ha frekventa deja vú till att bara känna på mig eller komma ihåg att jag faktiskt har drömt samma frekvens av situation som jag befinner mig i vid en viss tidpunkt. Låter det flummigt?! Ja, för det är precis vad det är. Jag kallar det intuition av framtiden.
Alltså att i liknelse med en deja vú uppleva en glimts av framtiden i en dröm, registrera drömmen någonstans omedvetet i långtidsminnet och sedan kunna referera till denna framtidsvision i drömform när man sedan befinner sig i exakt samma position och situation som man drömde om, men uteslutande den där känslan av krypande bekantskap som man får av en "vanlig" deja vú.
Jag ser det som ett tecken på att man ändå är på rätt väg eller ja i alla fall den väg som man ska gå. Det finns ju så många val och vägskäl i livet men att uppleva en sådan här sanndröm måste ju vara ett tecken på att oavsett om man gjort medvetna val eller inte så har de lett fram till där man är idag och det är exakt på den stigen man ska befinna sig, som senare ska leda till ännu ett ställe som man var ämnad att styra mot.
Det ger mig en obeskrivlig frid i ett lätt förvirrat sinne fyllt med val inför framtiden, en bekräftelse att det faktiskt är här jag hör hemma just nu. Önskar bara att man kunde urskilja vilka drömmar som jag har som faktiskt återspeglar min framtid och vilka drömmar som bara är hjärnspöken. Vissa drömmar vill man ju bara inte ska infinna sig.
Sedan har man sådana drömmar där man upplever saker med tillhörande känslor och fyskisk upplevelse som man omöjligt kan veta i detta livet. Till exempel som att bli skjuten, det har jag drömt om ett antal gånger, eller att bli träffad av glassplitter. Sådana saker som man inte har blivit utsatta för än. Tyder det på att de kommer att inträffa eller är det bara minnen från tidigare liv som man levt? Eller är det faktiskt så att man har alternativa jag som lever i parallella världar jämsides med den verklighet vi tror att vi lever i? Att varje val vi gör har ett negativt jag eller komplement jag som lever utefter det andra valet som vi inte gjorde..och att det som de jagen upplever sipprar igenom de parallella väggarna och blir till en kunskap hos oss trots att vi inte har tillgodosett oss den kunskapen själva i den här verkligheten.
Frågan är.. och det tåls att tänkas på. Jag tycker att det är en kittlande tanke.
