Jag var med på personalfest nu i torsdags. Det var ju en intressant inblick i vuxenlivet. Minst och yngst på festen, bara barnet egntligen men jag fick slå på min vuxencharm med mitt sunda förnuft och argumentation som inte alls ligger långt ifrån dem vars liv är kantade av erfarenheter och visshet, den där konsten jag har att låta äldre än min ålder så vuxna lätt plusar på några år på mig. Jag har ingenting emot det, det är bara roligt att vara en kameleont i en annan värld och att människor faktiskt köper det jag säger och kan resonera med mig på en nivå där vi båda ligger lika. Nej det var otroligt kul att känna sig som "en i gänget" äntligen och faktiskt vara eftertraktad och uppskattad för den jag är, det arbetet jag utför och den entusiasmen som jag visar. Jag kände mig betydelsefull och att jag hade min givna plats där bland chefer, sales manager, ekonomiansvariga etc som att jag äntligen är med i arbetslaget och inte bara någon extra personal som man ringer in och som de inte riktigt bryr sig om. Väldigt intressant att ta steget in i den världen och slås av tanken att ja, jag platsar i sådana här miljöer, jag skulle kunna ta på mig arbetskläderna för en mer betydande roll för att bära upp en liten bit av företaget. Skönt att känna att det inte är något jag behöver vara rädd för utan kan välkomna med öppna armar när den dagen och den möjligheten kommer.
Att jag sedan har blivit erbjuden en mer betydande husfruassistent tjänst till hösten är ju också ett tecken på att de verkligen uppskattar det jag gör och inte kan klara sig utan mig nästan ;D Mycket roligt och det stärker ju självförtroendet otroligt mycket! Samtidigt som jag både kan agera och få andra att tro att jag är vuxen är jag ju inte det alls egentligen..och jag undrar lite vad den här vuxenungdoms tiden tog vägen? Varför blev det inte så som man drömde att det skulle vara när man var i sina 20 när man själv var en liten knate på 10år? Varför är det fortfarande så mycket som saknas när det kommer till ungdomskretsar, personlig utveckling och yrkesliv? Men jag antar att det bara är att kämpa vidare, vi skapar alla våra egna liv och bestämmer själva hur vi ska leva dem.
Men solen skiner ju så härligt ljuvligt och underbart, färgar allas bleka hy till brun och sommarfräknig att livet inte kan vara svårt eller tungt. Det är bara att sätta sig ute på en filt med en kall cider och njuta! Detta är tiden då allt lever och sprudlar så varför grubbla i onödan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar