Absolut dark Ares

Hur kan man säga att en sån underbar liten varelse ser ut som en råtta??! Bara titta på honom.. Han är en hund i miniformat! Det finns inge go'are än en liten kille som, med två pyttetassar i ansiktet, kärleksfullt och med intensivitet verkligen går in för att pussa på alla cellerna på läpparna. Eller hur han gosar in sig alldeles tätt intill kroppen för värme och trygghet, rullar ihop sig till en liten boll för att sova. Hur han med sina små fnysningar pockar på uppmärksamhet och hur han med glädje springer efter en leksak som han ruskar livet ur innan han återkommer med hopp om att man ska kasta iväg den ännu en gång, in a never-ending play. Underbar och ovärdelig..och jag finner mig själv som mother to this child ^^ är helt fast och förälskad!

Vet inte hur många kommentarer man har hört nu när man är ute och går med vår lilla buspojke Ares.
- "Ah! Vad söööt" och - "Titta, vilken liiiten!"
Kan man ju leva med men de som är mer oförskämda och säger saker som ovanstående, då blir man rätt så förbannad faktiskt.

När började folk öppet och brett säga precis vad de tycker och tänker i exakt den sekunden de ser något, känner ett så starkt urge att uttrycka sig? Vad jag kommer ihåg så var det aldrig någon som kommenterade mig innan när man gick på stan och jag hörde heller aldrig någon kommentera någon annans hund. Folk har alltid hållit sig till att vara individer vad jag har märkt, inte vågat sig på att närma sig en annan levande varelse.

Inte heller kan jag åkalla någon bild av att människor till höger och vänster försökte locka till sig någon annans hund eller gjorde konstiga läten när matte/husse och husdjur promenerade förbi. Jag ser ingen som springer fram och vill klappa och kela med en schäfer eller en pitbull..konstigt. Men när det är en liten hund är det tydligen helt ok och det som förr kallades personal space finns inte längre i det begreppet att man ber om lov att få kliva in först.

Man känner sig lite utstuderad och iakttagen.

Men finns det en bättre hundras än en liten? De fungerar precis som "vanliga" hundar; de skäller lika högt, de promenerar, de springer lika mycket, de leker lika glädjefullt, de lever lika länge, de biter, slickar och går i koppel. MEN de äter mindre, tar mindre plats hence man får lätt plats med en i en liten lägenhet, om de mot all förmodan inte skulle orka att gå (trots att små raser är minst lika bra på att gå långt som stora hundar oavsett vad rykterna säger) så är det bara att plocka upp dem och stoppa under armen = Praktiskt!