Konsten att dölja verkligheten

Man ändrar inte självkänslan för dagen genom att se snygg ut..

men det skadar inte att vara kanonvacker

för skulle det vara så att man mot all förmodan,

från att ha vaknat hastigt med tårar i ögonen och gråten i halsen

från hjärnspökernas vilda fantasi drömmar

där smärtan blivit så genomträngande att den brutit igenom REM sömnen

och känts mer verklig än dagens egentliga situation,

om man då inte lyckas uppbringa någon sorts glädje på hela dagen

ja, då har man i alla fall varit fantastiskt fin under dagen som gått

och inte en kotte har kunnat ana något annat

än att man har frid i själen

..vilket är så långt från sanningen som man kan komma.

Kärleken ligger och väntar,

försatt i väntekö..

- "din väntetid är för tillfället okänd"

Livet blir jobbigare i blåsväder..

I en mörk och ödslig korridor blir tankarna lite för stränga

De kryper inte in i sakta gemak

De hugger sig in till tankecentrumet med ishacka och slägga

så det bultar och tårarna svider till i de glasglänsade ögonen

att inse att lilla jag står själv igen

jag mot världen en gång om igen

vara på den rutan där jag känner mig så otroligt liten, krympande..

när jag som allra helst borde vara stark och större än livet självt.

Men med livslusten på hyllan är den välbehövda självkänslan mer än ett stenkast bort

ingen tar tag i mig nu när min kontinentalplatta har börjat röra på sig

alldeles ensam med mina behov, önskningar, förhoppningar och förundringar

jag driver bortom min egen lycka

och finner ro med den där välbekanta molande känslan i magen

långsamt flyter min väg framåt och jag iakttar fötterna,

för minsta felsteg kan vara rent förödande

stirrar tomt ut i intet för att hitta min själ igen, vart har den blåst bort någonstans?

med ovissheten och osäkerheten som ett klister i handen

är det svårare att bygga upp någon sorts stabil grund att tassa på

jag klamrar mig fast vid en yta som är oändligt förändlig i form..

'Cause I'm on fire!

If you are put on fire, you are bound to burn and turn to ashes..

But as the Pheonix it is you duty towards your heart to learn from the pain and rise again from the ashes that once had become your solid home and comfort in a strange and suffocating world. As it was, it had restrain you to such a degree that nothing else seemed to be even the slightest possibility to be an alternative way of living. But once let loose and once you've tried those beautiful, magestic and strong wings once and for all there's no turning back 'cause now you know what life truly tastes like and you'll never be comming back to the selfdestructing ways you so easily adapted to earlier. Why would you even consider it after been shown the easy and unrestricted joys of living?!

From now on, I make my own bubble of fire and you will not dare to enter unless you're invited in! No thing that is harmfull in any way is not welcome anymore to get ahold of my soul and start beating it until it's full of bruises and torn down, not showing it's former glory and worth. Go away you demons that's been keeping my mind prison for so long, you shall not pass this frame of thoughts no longer. This is a happy place now, some might even say a crazy and fun place but who are they to judge how I choose to live my life and what I believe is the right path to happiness?! You all wait and see, I will conquer this and I will shine along with the sun in the sky and the stars in my eyes. I'm on fire and no one but me can put me out!

"'Cause this is my life, my friend, and this is my time to stand"

Hot josie! ;D

..

I'm screaming for attention in a silent room

I'm looking for the strength in a blackhole

I'm straving for happiness in a restricted world

I'm in need of change in a constant environment

I am here

I want to be seen

I need to touch

I hunger for success